Fortsätt till huvudinnehåll

I vitrockarnas mystiska värld

En envis åkomma de senaste dagarna har fått mig att ta kontakt med sjukvårdsupplysningen och vårdcentraler. Fått tala med vänliga och kunniga sjuksköterskor som heter Anita, Margareta eller Ann-Louise. Gemensamt för dem är att de saknar efternamn. Men jag har aldrig träffat på någon läkare som presenterar sig som Dr Bengt, Dr Thomas eller Dr Christina utan då gäller efternamn. Som patient är du redig och klar och talar om ditt fulla namn och personnummer. Kan någon i branschen insatt förklara detta fenomen för mig? Är detta någon kvardröjande statusmarkör i vitrockarnas värld eller handlar det om förlegade könsroller? Förväntar mig kloka inlägg från ledande könsrollsdebattörer som Ingrid, Lena och Kommandoran i Högby. Väntar mig inga kommentarer från Nigvild, Orvar Brötjemo, Presleydenten eller andra manschauvinister.

Kommentarer

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Har aldrig tänkt på detta tidigare. Det är nog lika mycket en markering av status som av könsroller. Den kvinnliga läkaren tituleras också med sitt efternamn.

    Det är en annan sak som slår mig: Hur många läkare kallar sig för doktorer utan att vara det? Av tradition handlar det om att vara lite förmer än vad man är; få vågar ifrågasätta det.

    SvaraRadera
  3. Ja just det. Alla legitimerade läkare har inte doktorerat. Och alla doktorer är inte läkare. Har du hört historien om han som var doktor i litteraturhistoria och avkrävdes en gratisdiagnos på en bättre middag. Ing-Marie berättade om en läkarfru i Vadstena som titulerade sig själv doktorinnan Jonsson när hon beställde böcker i bokhandeln. Hon hade varit hemmafru hela sitt vuxna liv.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.