Fortsätt till huvudinnehåll

En Potemkinkuliss på östgötalera

Vilket praktfiasko! Något annat ord finns inte för att beskriva Plöjnings-VM utanför Skänninge i våras. Det fattas 3,5 miljoner kronor och bara cateringföretaget Möllers Group i Skänninge har fordringar på en miljon kronor. Jag har under åren häpnat över den ansvarslöshet som idrottsföreningar visat vid stora arrangemang men detta tar priset. Man tar sig för pannan. Det är nog sista gången en sådan tävling arrangeras i Östergötland.

Färggranna, motorstarka traktorer, smällande vimplar, högtidliga tal och dito prisceremonier. Så såg den officiella bilden ut i maj. Men det var bara en Potemkinkuliss. Arrangemanget vilade på en bräckligare grund än östgötalera.

Knivkastningen i konkursdrabbade Svensk plöjning AB har börjat. Projektledaren skyller på den ekonomiansvarige och vice versa. Styrelseordföranden håller sig undan när Corren ringer. Enligt 121.nu är hans namn Nils-Erik Håkan Grönvall, 34. Bolaget har sitt säte i Katrineholm.

Av uppgifterna i dagens tidning fäster jag mig vid en detalj, nämligen att redan i mars fattades över tre miljoner kronor i budgeten. Att under de omständigheterna genomföra arrangemanget är häpnadsväckande. Det ska bli intressant att se vad konkursförvaltaren har att säga i sin rapport. Jag blir inte förvånad om konkursförvaltarens utredning övergår i en polisutredning om misstänkt gäldenärsbrott. Intressant att notera är också att de uppgivna publiksiffrorna på 20 000 personer var starkt överdrivna. Markhyran, vars storlek varit känd i flera år, framstår plötsligt som överraskande hög.

En lång rad företag och myndigheter har krav på konkursbolaget, däribland Mjölby kommun. Skulle vara intressant att veta hur stor den skulden är.

Skeninge IK skulle ha skött parkeringen på tävlingsområdet men drog sig ur arrangemanget. SIK:s ordförande Miko Månsson berättade i våras att villkoren och förutsättningarna försämrades hela tiden och till slut skulle hans medlemmar utföra tjänsterna mer eller mindre gratis. SIK är säkert glada över det beslutet idag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...