Fortsätt till huvudinnehåll

En Potemkinkuliss på östgötalera

Vilket praktfiasko! Något annat ord finns inte för att beskriva Plöjnings-VM utanför Skänninge i våras. Det fattas 3,5 miljoner kronor och bara cateringföretaget Möllers Group i Skänninge har fordringar på en miljon kronor. Jag har under åren häpnat över den ansvarslöshet som idrottsföreningar visat vid stora arrangemang men detta tar priset. Man tar sig för pannan. Det är nog sista gången en sådan tävling arrangeras i Östergötland.

Färggranna, motorstarka traktorer, smällande vimplar, högtidliga tal och dito prisceremonier. Så såg den officiella bilden ut i maj. Men det var bara en Potemkinkuliss. Arrangemanget vilade på en bräckligare grund än östgötalera.

Knivkastningen i konkursdrabbade Svensk plöjning AB har börjat. Projektledaren skyller på den ekonomiansvarige och vice versa. Styrelseordföranden håller sig undan när Corren ringer. Enligt 121.nu är hans namn Nils-Erik Håkan Grönvall, 34. Bolaget har sitt säte i Katrineholm.

Av uppgifterna i dagens tidning fäster jag mig vid en detalj, nämligen att redan i mars fattades över tre miljoner kronor i budgeten. Att under de omständigheterna genomföra arrangemanget är häpnadsväckande. Det ska bli intressant att se vad konkursförvaltaren har att säga i sin rapport. Jag blir inte förvånad om konkursförvaltarens utredning övergår i en polisutredning om misstänkt gäldenärsbrott. Intressant att notera är också att de uppgivna publiksiffrorna på 20 000 personer var starkt överdrivna. Markhyran, vars storlek varit känd i flera år, framstår plötsligt som överraskande hög.

En lång rad företag och myndigheter har krav på konkursbolaget, däribland Mjölby kommun. Skulle vara intressant att veta hur stor den skulden är.

Skeninge IK skulle ha skött parkeringen på tävlingsområdet men drog sig ur arrangemanget. SIK:s ordförande Miko Månsson berättade i våras att villkoren och förutsättningarna försämrades hela tiden och till slut skulle hans medlemmar utföra tjänsterna mer eller mindre gratis. SIK är säkert glada över det beslutet idag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...