Motell Pissboa, Jylland, påsken -75

Snart är hösten och höststormarna här och förutsättningarna för golfspel förändras radikalt. Jag började spela i Vadstena i början av 70-talet och tyckte jag var härdad när sydvästen låg på från Omberg. Men det var ingenting mot vad Uffe Holmertz och jag fick uppleva när vi och hustrurna gjorde en resa till Hvide Klits golfbana på Jylland påsken 1975.Sommargreener lockade.

Stormen vräkte in från väster och uppgick säkert till 20-25 sekundmeter i byarna och de tvärhandshöga tallarna erbjöd inget skydd. Men vi hade spelat golf några år och inget kunde hindra oss från att dra på oss regnställen. En minnesvärd runda. På ett par 5 inemot femhundra meter långt hade vi vinden i ryggen och nådde green på två slag. Det har inte hänt varken förr eller senare. På ett par 3, cirka 140 meter, med vinden i ansiktet pangade vi på allt vad vi hade med järntrean och när bollen stod som högst fördes den tillbaka av vinden till cirka 70 meter från tee. Normal konversation var omöjlig och vi fick skrika för att göra oss hörda. Betecknande nog var det bara svenska gästspelare som tog sig ut på banan denna påskafton.

Rundan firades på kro och åtminstone jag gjorde stora ögon när en hela Aalborgs Jubileum ställdes upp på bordet när vi beställde snaps. Utmattad av dagens övningar (det måste ha varit orsaken) räknade jag fel på växelkursen och gav servitrisen 200 kr i dricks, men den historien berättar Uffe ännu bättre.

Vi betalade lyxtillägg för att bo på Motell Lisboa – av Uffe omdöpt till Pissboa - i Fredrikshamn men var lyxen kom från vet jag inte för rummen var små, sängarna ännu mindre och ljudisoleringen obefintlig. På toaletten var duschmunstycket placerat ovanför vattenklosetten så det gick utmärkt att uträtta två ärenden samtidigt.

Motellet sköttes av en äldre, pimpinett herre som tultade runt på superhöga klackar. När han gjorde i ordning frukosten var det en show för sig. Uffe hade inte börjat spela revy ännu men hans imitation av den omständlige lille mannen var obetalbar.

Uffes kommentar:

Den storyn är ju go.

Extraslanten gällde också frukosten, de luxe, som bestod av ett kallt ägg och två torra rostisar som var halvljumma.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen