Fortsätt till huvudinnehåll

En författare under ytan

Jag är en stor konsument av deckare och thrillers. Ibland undrar jag om jag inte lägger ner för mycket tid på genren och anledningen är Anders Jallais Spionen på FRA. Jag valde boken mycket på grund av författarens bakgrund. Anders Jallai är före detta stridspilot och dykare. Han hittade den sovjetiska ubåten S 7 på svenskt vatten 1998 och den försvunna D 3:an 2003. En riktig machokille.

Spionen på FRA handlar mycket om de sovjetiska ubåtskränkningarna på 80-talet samt intriger och maktspel mellan Säpo, SSI, SSG, MI 5, KGB och GRU, hemliga arkiv och dubbla lojaliteter. Befattningshavarnas namn är lätt kamouflerade men inte svåra att identifiera. Ibland är det svårt att urskilja var fronterna går. Trots logiska luckor, svårförklarliga vändningar och ett klyschigt språk (hans isblå ögon borrade sig in i förhörsledarens vattniga dito) var jag beredd att ge boken en chans. Handlingen drevs framåt och nyfikenheten på hur den ska sluta ökade.

Tills jag nådde sid 266 där Jallai beskriver en häktningsförhandling eller häktningsframställan som han föredrar att kalla den. Lokalen är Norrtälje polisstation, inte en domstol, en kriminalassistent (den titeln existerar inte längre hos svensk polis) leder förhandlingarna, en kroppsbesiktning görs av den misstänkte våldtäktsmannen ett par veckor efter det påstådda brottet och slutligen fattar åklagaren beslut om häktning. Någon domare existerar inte i Jallais juridiska värld. Om författaren missar researchen i något så lättkontrollerat som en svensk häktningsförhandling, hur mycket har han då missat av research på övriga områden? Och finns det inga redaktörer på Pocketförlaget som kan redigera texten?

Anders Jallai är med all säkerhet en kompetent dykare men som författare har han en del att lära. Konspirationsresonemangen är många, långa och tröttande och beskrivningen av actionscenerna förhållandevis tama. Författaren har även skrivit Landsförrädaren som handlar om Palmemordet, men den lär jag inte köpa.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom