Fortsätt till huvudinnehåll


Den 31 augusti 1969 invigdes Mantorp Park. Jag gjorde lumpen på KA 1 i Vaxholm och läste om premiärtävlingen i DN. Publiksuccé och vinnaren av standardvagnsklassen var min kompis Key Thun från Vadstena.
Sedan dess har åren rullat på och tävlingarna avlöst varandra. Omskrivna Reine & Ronnie-dueller i Formel 3 och Formel 2 och framförallt publikdragande dragracingtävlingar på 80-talet där sportens berusade svans gjorde livet surt för såväl Mantorps- som Mjölbyborna utanför banan. Bara en Formel 1-tävling har saknats. Ortens föreningar som Mantorps IF, Västra Hargs IF, Mantorps handboll och andra har fått välförtjänta tillskott i kassan genom att agera parkeringsvakter, städa, sköta campingen etc.
Mantorp har fördelen att vara den bana som ligger närmast Stockholmsområdet och fungerat som dess hemmabana. Ett par timmar på motorvägen är bara uppvärmning för dessa fartkanoner. Förvisso har inte allt varit positivt. Grannar har klagat på bullret och Länsstyrelsen har successivt skärpt bullerföreskrifterna under årens lopp.
Idag 42 år senare handlar rubrikerna om något helt annat än fighter in på mållinjen och dramatiska avåkningar. Ägaren, Mantorp Park Events AB, har svårt att göra rätt för sig och kön av leverantörer som ansöker om betalningsförelägganden blir allt längre. Ett axplock ur Justitia vecka 28: STTC har krav på 353 750 kr, Strålsnäs Schakt AB 12 475 kr, BMW Financial Services 15 421 kr etc. Att senaste vd:n Torbjörn Ekstrand bara satt drygt ett år är inte förtroendeingivande. Nästa år får Mantorp inte arrangera STCC-finalen och EM i dragracing. I den senare sporten har Mantorp fått konkurrens av en nyligen invigd bana i Tierp i Uppland. Frågan är om anläggningen sjunger sin svanesång.
När Ekstrand intervjuas i Corren (28/7) är det inte motorsporten som sitter i framsätet. Ekstrand spekulerar i att läget vid E 4 är perfekt för kommersiella intressen med möjlighet att bygga hotell, mässhall och företagsby. Framtiden får avgöra hur realistiska dessa planer är. Hotellplaner har funnits för mark på andra sidan motorvägen men de har avskrivits.
Motorsport är dyrt och branschen svåröverskådlig med dess blandning av affärsmän, idealister och amatörer. Se bara på Piraterna som ligger i toppen av elitserien men regelbundet skickar tiggarbrev till Motala kommun. Att någon rysk oljemiljardär likt Antonov kommer in och svingar sitt magiska trollspö över Mantorp och löser alla ekonomiska problem är inte troligt.
Vad händer om banans ägare går i konkurs? Tanken på en asfaltöken mitt på slätten där tistlar och maskrosor tar överhanden är inte tilltalande. Eller lurar någon fet gädda i vassen och väntar på en konkurs för att sedan köpa banan för en spottstyver och starta om på nytt? Konstigare saker har hänt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom