Jag är en gruvromantiker

Den som driver ett gruvprojekt i Sverige måste ha såväl goda nerver som matjord i fickorna. Ni har väl inte kunnat undgå att läsa att den nya järnmalmsgruvan i Pajala har stora finansiella problem och genomför en företagsrekonstruktion. Den blivande (?) gruvan för sällsynta jordartsmetaller i Norra Kärr utanför Gränna har miljörörelsen kastat sig över trots att projektet endast befinner sig på utredningsstadiet. Norra Kärr kommer att göra Vätterns vatten radioaktivt, så är det bara. Att området ligger 1,5 kilometer från Vätternstranden och på andra sidan E 4 spelar tydligen ingen roll.

Gruvprojektörer vet naturligtvis att det är högriskprojekt. Åtskilliga miljarder kastas bokstavligen ner i ett hål i backen innan det efter flera år är dags för den första leveransen. Under tiden kan konjunkturerna växla och efterfrågan på malmen minska. Men det finns också en möjlighet att investeringarna blir mycket lönsamma.

Jag erkänner att jag har en viss fascination för gruvor allt sedan fotografen Åke Karlsson och jag gjorde ett reportage i Zinkgruvan 1997, Sveriges sydligast belägna gruva. Jag känner en reservationslös beundran för dessa tysta män som jobbar 600 meter under jord i mörker, år efter år. Det är flera generationer gruvarbetare som byggt upp det här landets relativa välstånd. Tidskriften Fokus kallar känslan för gruvromantik och är en förklaring till att Northland i Pajala har en stor andel vanliga småsparare som ägare (12 procent).

Stora näringslivsprojekt i Vätternbygden brukar sällan bli verklighet om miljörörelsen sätter klorna i dem – det finns åtskilliga exempel på detta - men ibland undrar jag om inte miljöaktivisterna oroar sig i onödan. Tasman Metals har inga obegränsade resurser (se faktaruta) och måste förlita sig på externa finansiärer. En dag kanske pluskan är tom eller så har efterfrågan på den eftertraktade malmen minskat drastiskt. Ett alternativ är att kinesiska myndigheter lättat på de nuvarande exportrestriktionerna för det är i Kina som de största fyndigheterna finns.

Det ska bli intressant att se var projektet hamnar. Fifty-fifty kanske.

Så här skriver tidningen Affärsvärlden om de ekonomiska förutsättningarna.
Tasman Metals är noterat i Kanada och har ett marknadsvärde på 1,27 miljarder kronor. Kursen har toppat på nära 6 Kanadadollar men har fallit ner till 3,20. I Bloomberg finns inga estimat, men intresset är stort för bolaget och i oktober arrangeras en resa för internationella analytiker till bland annat Norra Kärr.
Förutom Norra Kärr har Tasman Metals även säkrat rättigheter i andra kända nordiska fyndigheter som i Särna, Alnön (utanför Sundsvall), Biggejavri i Norge och Korsnäs och Otanmaki i Finland.
För Tasman Minerals med en kassa under 20 miljoner Kanadadollar återstår det att finansiera projektet. Inkluderas anrikningsverk, järnväg och annat i kalkylen så är investeringsbehoven över 1,3 miljarder kronor.