Bilden
ovan hängde på väl synlig plats i mitt föräldrahem på Storgatan i Motala. Det
fanns ett särskilt skäl till detta. Ångfartyget Ejdern var min farbror Hilding
Jakobssons (f 1892) arbetsplats under åren 1915-57. Från 1925 var styrman
Jakobsson också en av tre delägare tillsammans med kapten Fredmark och
maskinist Ulriksson.
Hilding var en lättsam och generös person, mycket
omtyckt av sina många syskonbarn. Han förblev ogift och hade inga egna barn, så
vitt jag vet. Likheten med min far var påfallande men han var kortare och
bredare.
Om
Ejdern och dess besättning har Per G. Fagerholm skrivit en faktaspäckad bok ”Ångfartyget Ejdern – Lokaltrafik till sjöss under ett sekel”. Författaren
var en av de ungdomar som räddade Ejdern från upphuggning, renoverade henne och
bildade Museiföreningen Ångfartyget Ejdern. Båten har fortfarande hemmahamn i
Södertälje. Ejdern har gått på väst- och ostkusten samt de större insjöarna i
Mellansverige. Under en period på 1890-talet trafikerade hon Roxen. Hon hade
flera redare under Linköpingstiden.
Köpet av Ejdern 1925 var naturligtvis en milstolpe
i Hildings liv och en förutsättning för fortsatt trafik. Han är citerad i
boken:
”Vi
köpte egentligen inte båten för att tjäna på den, utan
mer därför för att vårt arbete var beroende av den”.
Ejdern gick lustturer i skärgården men också
enligt turlista. De sista åren gick hon som bogserbåt och skeppade kalk mellan
Oaxen och Södertälje hamn. Lönsamheten i driften sjönk långsamt och stadigt och
timpenningen var låg. Hilding citeras igen:
”Det
kunde bli långa arbetsdagar ibland … Någon större
timpenning kunde vi inte räkna med men fick ihop så pass att vi klarade oss,
och visst fanns det bättre tider då förtjänsten kunde bli högre”.
1957 gick sista resan och den är dokumenterad i
boken. Då var Hilding 65 år gammal och skeppskamraterna betydligt äldre. Ny
ägare blev Södertälje stad.
Museiföreningen
gjorde
ett gott jobb och fartyget var åter sjödugligt. 1975 gjordes två långresor. Den
första via Göta kanals östgötadel till Vättern och Askersund där man besökte
kulturhistoriskt intressanta platser. Den andra ägde rum under en blåsig septembervecka
då några av föreningens medlemmar körde ner till Göteborg för att delta i
invigningen av Cityvarvet (f d Götaverken där Ejdern var byggd). Den 14
september lade hon efter 78 års frånvaro från Göteborg, till bredvid
ångfartyget Bohuslän vid Stenpiren.
Vid uppehållet i Motala gjorde min båtintresserade
far ett besök ombord på det fartyg som varit hans äldre brors arbetsplats under
så många år.
Många
svenskar har sett Ejdern utan att
känna till det. Hon förekom i filmen ”Vi på Saltkråkan” under annat namn och
även i Lars Molins filmatisering av Selma Lagerlöfs ”Kejsarn av Portugallien ”.
| Längd | 22,39 meter[1] |
|---|---|
| Bredd | 4,49 meter[1] |
| Djupgående | 1,70 meter[1] |
| Tonnage | 46 brt[1] 13 nrt[1] |
| Maskin | Ångmaskin av Compoundtyp 55 kW[1] |
| Kraftkälla | Koleldad sjöångpanna av skotsk typ, "Skottepanna" |
| Fart | 8 knop |
| Besättning | Minst tre. |
| Passagerare | Ursprungligen max 145, idag minskat till max 90 personer |
Kommentarer
Skicka en kommentar