Fortsätt till huvudinnehåll

Hilding och S/S Ejdern




Bilden ovan hängde på väl synlig plats i mitt föräldrahem på Storgatan i Motala. Det fanns ett särskilt skäl till detta. Ångfartyget Ejdern var min farbror Hilding Jakobssons (f 1892) arbetsplats under åren 1915-57. Från 1925 var styrman Jakobsson också en av tre delägare tillsammans med kapten Fredmark och maskinist Ulriksson.

Hilding var en lättsam och generös person, mycket omtyckt av sina många syskonbarn. Han förblev ogift och hade inga egna barn, så vitt jag vet. Likheten med min far var påfallande men han var kortare och bredare.

Om Ejdern och dess besättning har Per G. Fagerholm skrivit en faktaspäckad bok ”Ångfartyget Ejdern – Lokaltrafik till sjöss under ett sekel”. Författaren var en av de ungdomar som räddade Ejdern från upphuggning, renoverade henne och bildade Museiföreningen Ångfartyget Ejdern. Båten har fortfarande hemmahamn i Södertälje. Ejdern har gått på väst- och ostkusten samt de större insjöarna i Mellansverige. Under en period på 1890-talet trafikerade hon Roxen. Hon hade flera redare under Linköpingstiden.

Köpet av Ejdern 1925 var naturligtvis en milstolpe i Hildings liv och en förutsättning för fortsatt trafik. Han är citerad i boken:

”Vi köpte egentligen inte båten för att tjäna på den, utan mer därför för att vårt arbete var beroende av den”.



Ejdern gick lustturer i skärgården men också enligt turlista. De sista åren gick hon som bogserbåt och skeppade kalk mellan Oaxen och Södertälje hamn. Lönsamheten i driften sjönk långsamt och stadigt och timpenningen var låg. Hilding citeras igen:

”Det kunde bli långa arbetsdagar ibland … Någon större timpenning kunde vi inte räkna med men fick ihop så pass att vi klarade oss, och visst fanns det bättre tider då förtjänsten kunde bli högre”.

1957 gick sista resan och den är dokumenterad i boken. Då var Hilding 65 år gammal och skeppskamraterna betydligt äldre. Ny ägare blev Södertälje stad.

Museiföreningen gjorde ett gott jobb och fartyget var åter sjödugligt. 1975 gjordes två långresor. Den första via Göta kanals östgötadel till Vättern och Askersund där man besökte kulturhistoriskt intressanta platser. Den andra ägde rum under en blåsig septembervecka då några av föreningens medlemmar körde ner till Göteborg för att delta i invigningen av Cityvarvet (f d Götaverken där Ejdern var byggd). Den 14 september lade hon efter 78 års frånvaro från Göteborg, till bredvid ångfartyget Bohuslän vid Stenpiren.

Vid uppehållet i Motala gjorde min båtintresserade far ett besök ombord på det fartyg som varit hans äldre brors arbetsplats under så många år.

Många svenskar har sett Ejdern utan att känna till det. Hon förekom i filmen ”Vi på Saltkråkan” under annat namn och även i Lars Molins filmatisering av Selma Lagerlöfs ”Kejsarn av Portugallien ”.


Längd 22,39 meter[1]
Bredd 4,49 meter[1]
Djupgående 1,70 meter[1]
Tonnage 46 brt[1]
13 nrt[1]
Maskin Ångmaskin av Compoundtyp
55 kW[1]
Kraftkälla Koleldad sjöångpanna av skotsk typ, "Skottepanna"
Fart 8 knop
Besättning Minst tre.
Passagerare Ursprungligen max 145, idag minskat till max 90 personer


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Störst och bäst, minst och sämst

Hur är det ställt med parkeringarna i vår lilla stad? Jag kollar de centralt lokaliserade livsmedelsbutikerna. Vilken dag passar bättre för mina undersökningar än en onsdag före påsk? Detta är ingen undersökning av butikernas sortiment, bemötande eller pris utan möjligheten att parkera utan hjärtat i halsgropen. Vi börjar med den värsta nämligen Willys. En liten yta där man klämt in ett stort antal parkeringsplatser. Många skymda vinklar och vrår och stor risk för sammanstötningar som leder till plåtskador och uppslitande gräl. Den platsen undviker jag. Närbelägna takparkeringen över Gallerian fungerar bra sedan bilisterna börjat följa köranvisningarna. Stor och rymlig fast jag är försiktig när jag passerar hörnet vid frisersalongen. Skymd sikt åt höger. ICA på andra sidan ån har ingen stor parkering men är sällan full. Parkeringen sluttar ner från Kyrkogatan och därför har man överblick. Dessutom finns en parkering under själva affärslokalen. Lidl har inga stora ytor men det finns al

Trafikverket vill riva - Mjölby kommun nekar

Byggnämnden i Mjölby nekar Trafikverket att riva en omformarstation från 1930-talet och som togs ur bruk 2004. Det är andra gången som Byggnämnden nekar rivningslov. Omformarstationen ligger på Egebylundsvägen 3 mellan södra stambanan och linjen Mjölby-Hallsberg. Trafikverket anser att byggnaden är en fara för allmänheten och att det framgår i Trafikverkets regeringsuppdrag att byggnader som inte längre används ska avvecklas. Stadsbyggnadskontoret som berett ärendet för Byggnämnden har motsatt uppfattning . Vid den nyligen utförda byggnadsinventeringen klassades den som en byggnad med högt kulturhistoriskt värde enligt 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. Omformarstationen är värdefull ur järnvägsvägshistorisk synvinkel då den visar på elektrifieringen av det svenska järnvägsnätet och som banade väg för det moderna Sverige men även påbörjade slutet för ångloksepoken. Stadsbyggnadskontoret anser att stationen är en viktig identitetsmarkör för Mjölby som knutpunkt för järvängen. Det allmänna