Fortsätt till huvudinnehåll

Här finns framtidens makthavare



Det har slagit mig två gånger denna vinter. Det är de unga kvinnorna som gör uppror och protesterar mot missförhållanden i vård och skola. Vi har sett det när det gäller mögelförekomst i en förskola i Mjölby eller resursbrist i Vadstenas skolväsende. Unga kvinnor som debatterar och driver på politiker och andra beslutsfattare.

Alla politiska partier har sjunkande medlemsantal och då slår det mig att i dessa engagerade kvinnor har partierna en rekryteringsbas De är mikrofonvana, har starka åsikter och är inte rädda att framföra dessa i en offentlig miljö. Det är väl sådana medlemmar alla partier söker?

Vid fullmäktigemötet i Vadstena i onsdags var det fem kvinnor mellan 30 - 40 som lät mikrofonen vandra mellan sig för att berätta om missförhållanden i Vadstenas skolor särskilt när det gällde möjligheterna att hjälpa barn med diagnoser. Kommunalrådet Jan Sundström (M) tyckte att inslaget var uppfriskande och viktigt.

Kd-veteranen, den stridbare Gunnar Jivegård, var inte lika road. Han tyckte att kvintetten uppträdde oförskämt mot honom och det var en hämnd för att han uttryckt sig kritiskt vid en tidigare mejlväxling i vinter. Jivegård skickade ett nytt mejl efter kommunfullmäktige och beskyllde dem för att vara oprecisa och långsamma i frågeställningarna. Han tyckte också att de använde sig av fel forum när de framförde sina åsikter på allmänhetens frågestund. De borde vänt sig till Skolverket eftersom de anklagar kommunen för lagbrott.

Något säger mig att diskussionerna lär fortsätta. Personträtor ger rubriker men riskerar skymma huvudfrågan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

En försvarsbjässe från Storgatan

År 1990 utsåg regeringen generallöjtnant Åke Sagrén till arméchef. Ett av hans första uppdrag som nyutnämnd var en inspektion på Kvarn. Eftersom jag bott granne med Åke Sagrén på Storgatan 21 A i Motala frågade jag dåvarande redaktören för Correns lördagsläsning, Åsa Christoffersson, om jag fick göra ett knäck. Åke Sagrén växte upp i en tvårummare med två bröder. Fadern var svarvare och anställd på centrala torpedverkstan som alla andra pappor i trappuppgången, och hemvärnschef i Motala under kriget. Mamman hette Annie och var husets snällaste tant. Familjen hade djupa Motalarötter. Åkes farfar drev häståkeri och hade en liten gård i Gamla Stan. Åke berättade att han gjorde sällskap med sin far när hemvärnet gick vakt på Strömbron under kriget. Medlemskapet i hemvärnet var det enda fritidsnöje han tilläts ha. Åke och hans bröder fick inte spela fotboll med de andra grabbarna på gården, all fritid gick åt till studierna. Min äldre bror berättade att den blivande arméchefen g...