Fortsätt till huvudinnehåll

Civilisationens sista utpost



Spår nr 21 är inte ostraffbart i pendlarnas värld.

 
Gammelmedia och sociala medier i skön förening. Det har väl inte undgått någon att dagens stort uppslagna artikel i Corren om tågbyten i Mjölby föregåtts av diskussioner på Facebook. Boxholms kommun har skickat klagobrev till Östgötatrafiken.

Det handlar om att vissa södergående tåg till Boxholm avgår från spår 21 på Mjölby Resecentrum som ligger 300 meter söderut räknat från stationsbyggnaden. (Halvvägs till Boxholm). En lång promenad med väskor och allt.

Så var det inte förr för då gick fler tåg direkt från Linköping till Boxholm utan byte till förstan i norr. Det är Östgötatrafikens utbyggnad västerut mot Skänninge och Motala som lagt beslag på spårkapacitet i Mjölby. Därmed bekräftande det gamla talesättet om att när krubban är tom bits hästarna.

Fotografen har släpat ut Boxholms kommunalråd Britt-Marie Johansson på stationen. Hon är diplomatisk och lägger in en brasklapp. ”Olägenheterna ska inte överdrivas, under rusningstrafik på morgon och sen eftermiddag är det inga tågbyten men hon vill inte heller förringa problemen.” Snacka om gyllene medelväg. Centerpartist?

Nu hjälper inte ett brev till Östgötatrafiken för denna förnämliga institution äger inte frågan som det heter i sådana här sammanhang. Det är Trafikverket som anvisar spåren och lokförarna har att rätta sig därefter.

En pikant detalj i sammanhanget är att verkställande direktör Paul Håkansson numera är bosatt i Boxholms kommun men en oväldig tjänsteman som Håkansson låter förstås sig inte påverkas av sådana petitesser?

Återstår att se vad man kan hitta på för att förgylla Boxholmsresenärernas fotvandring söder ut. Kanske Johan Olsson kan förlägga sin intervallträning på dessa 300 meter. Ett gångbart namn i dessa dagar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.