Fortsätt till huvudinnehåll

Civilisationens sista utpost



Spår nr 21 är inte ostraffbart i pendlarnas värld.

 
Gammelmedia och sociala medier i skön förening. Det har väl inte undgått någon att dagens stort uppslagna artikel i Corren om tågbyten i Mjölby föregåtts av diskussioner på Facebook. Boxholms kommun har skickat klagobrev till Östgötatrafiken.

Det handlar om att vissa södergående tåg till Boxholm avgår från spår 21 på Mjölby Resecentrum som ligger 300 meter söderut räknat från stationsbyggnaden. (Halvvägs till Boxholm). En lång promenad med väskor och allt.

Så var det inte förr för då gick fler tåg direkt från Linköping till Boxholm utan byte till förstan i norr. Det är Östgötatrafikens utbyggnad västerut mot Skänninge och Motala som lagt beslag på spårkapacitet i Mjölby. Därmed bekräftande det gamla talesättet om att när krubban är tom bits hästarna.

Fotografen har släpat ut Boxholms kommunalråd Britt-Marie Johansson på stationen. Hon är diplomatisk och lägger in en brasklapp. ”Olägenheterna ska inte överdrivas, under rusningstrafik på morgon och sen eftermiddag är det inga tågbyten men hon vill inte heller förringa problemen.” Snacka om gyllene medelväg. Centerpartist?

Nu hjälper inte ett brev till Östgötatrafiken för denna förnämliga institution äger inte frågan som det heter i sådana här sammanhang. Det är Trafikverket som anvisar spåren och lokförarna har att rätta sig därefter.

En pikant detalj i sammanhanget är att verkställande direktör Paul Håkansson numera är bosatt i Boxholms kommun men en oväldig tjänsteman som Håkansson låter förstås sig inte påverkas av sådana petitesser?

Återstår att se vad man kan hitta på för att förgylla Boxholmsresenärernas fotvandring söder ut. Kanske Johan Olsson kan förlägga sin intervallträning på dessa 300 meter. Ett gångbart namn i dessa dagar.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer