Rött ljus för snus i detta hus

Rött ljus för snus i detta hus.

Innanför dessa grindar lägger du inte in en prilla. Från och med 1 februari råder absolut snusförbud på ASM Foods, ni vet det där företaget som förser Mjölby Resecentrum med choklad- eller vaniljdoft så gott som varje morgon.

Förbudet är inte populärt bland alla anställda. Många knorrar, talar om diktatur och att de ska söka sig en annan arbetsgivare. Så går snacket på stan. Jag känner inte till motivet till förbudet men jag antar att det handlar om hygieniska skäl eftersom ASM är ett livsmedelsföretag. Ämnet är uppenbart känsligt för varken företagsledningen eller facket vill uttala sig i media.

Jag har gjort viss research och kommit fram till följande. Företaget har fram till nu haft nikotinfria zoner i produktionen men nu har förbudet utsträckts till att även gälla på kontoret och utomhus. Gotahälsan hjälper de anställda med avvänjningen. De flesta accepterar förbudet men tycker att företagsledningen går för långt med ett utomhusförbud vilket de upplever som provocerande. Du får inte ens bära en dosa i fickan.

Det är intressant att uppnå en hög ålder för då har man möjlighet att jämföra nu och då. Pendeln svänger fram och tillbaka. Från 60-talets rökrutor på skolgårdarna till dagens totalförbud i offentliga miljöer. Vi ser inga ”Förbud mot att beträda gräsmattan” längre men på andra områden som hälsa och livsstil intar myndigheter, arbetsgivare och massmedierna en förmyndarattityd gentemot medborgarna.

Jag är varken rökare eller snusare så ni kan inte beskylla mig för att tala i egen sak och det råder ingen tvekan om nikotinets skadliga effekter. Men utvecklingen oroar mig. Vem blir nästa måltavla för puritanerna? Koffeinisterna? Då är vi många som hamnar i skottgluggen.

ASM ägs sedan två år av den stora belgiska chokladtillverkaren Barry Callebaut och ligger på Kyrkogatan i Mjölby. 127 anställda, 430 miljoner i omsättning, resultatet efter finansnetto 21 miljoner kr.

Företagets slogan är ”Om du jagar söta drömmar, är du på rätt plats”.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen