 |
| Lika effektivt som Kronolja? |
Var
snäll mot din lanthandlare annars viker han runt hörnet
och lämnar tomma hyllor och ostädade golv efter sig.
På 80- och 90-talet var textreklam tabu i
tidningsspalterna med undantag för lanthandlare. Den senare behövde bara hosta nedläggning så stod jag och mina
kolleger där i dragig butik med block och penna i handen. Reportagen höll en
hurtig ton men alla kunde läsa mellan raderna: ”är du inte köptrogen din
bondlurk lägger handlarn ner”. En period var artiklarna lika vanliga som
välmenande reportage om hjälpsändningar till Lettland.
Första
gången jag stötte på genren var i början av 70-talet hos
mina svärföräldrars närmaste granne Källstrand på Skedet. Bertil Källstrand och
hans hustru Greta var en institution på bygden. Förutom det sedvanliga sortimentet
sålde han TV-apparater och påskasmällare och lånade ut pengar om det knep.
Paret bodde ovanför affären och det hände att han öppnade affären klockan 20
för att sälja ett mått grädde till någon tant. Stamkunderna bjöds på julfest
och då slog farbror Bertil upp dörrarna till godisförrådet till alla barns
glädje.
Men åren gick och Bertil och Greta fick nog,
pensionerade sig och flyttade till Ödeshög. Efterträdaren hette P-G, var f d
föreståndare för en Guldfyndsbutik i Sumpan och flyttade enligt egen utsago
till östgötaslätten för att slippa storstadsstressen. Med följde hustru och två
flickor i yngre tonåren. Vi träffade Stockholmsfamiljen vid tillträdet och de
var mycket entusiastiska inför det lantliga livet. Vet inte direkt om de var
grönavågare och odlade morötter bakom huset men de var förväntansfulla inför
miljöombytet.
Sejouren
blev dock inte långvarig. Kulturkrocken var total. P-G hade
inte alls lust att öppna affären för att någon vimsig tant glömt köpa kaffegrädde
utan stängde 18. Han hade inte förstått de lokala koderna. Snacket gick i
trakten och den blygsamma omsättningen sjönk ännu mer. Den f d guldhandlaren
flyttade till Linköping och lokalen förvandlades till bostadsfastighet. Några
år senare lades också Konsum i närbelägna Borghamn ner.
I en ort i södra Östergötland fanns en gång i
tiden två livsmedelsaffärer, Ica och Konsum. I den senare gjorde en bekant sina
första lärospån i livsmedelsbranschen. Han berättade att han och hans
arbetskamrater beordrades att fräscha upp wienerkorvarna med lite Kronolja på
en bomullstuss. I lite för gamla korvar kryper potatismjölet utanför skinnet
och ser torra och oaptitliga ut men X och hans kompisar gav dem en
oljebehandling och så ut med dem i disken igen. Jag tog det först som en god
historia över fredagsgroggen men min vän gick i god för sanningshalten.
Inga klagomål från kunderna? Aldrig, blev svaret.
Konsumkillens
konkurrent hade det inte lättare. Om man allmänt kallas Y
Mögel är ens business på det sluttande planet. Historierna på bygden om hans
snålhet var många, måhända tillspetsade och överdrivna.
Det gjordes ett försök med ny ägare men numera har
orten inga butiker alls.
Kommentarer
Skicka en kommentar