Vad Kronolja kan åstadkomma

 

Lika effektivt som Kronolja?

Var snäll mot din lanthandlare annars viker han runt hörnet och lämnar tomma hyllor och ostädade golv efter sig.

På 80- och 90-talet var textreklam tabu i tidningsspalterna med undantag för lanthandlare. Den senare behövde bara hosta nedläggning så stod jag och mina kolleger där i dragig butik med block och penna i handen. Reportagen höll en hurtig ton men alla kunde läsa mellan raderna: ”är du inte köptrogen din bondlurk lägger handlarn ner”. En period var artiklarna lika vanliga som välmenande reportage om hjälpsändningar till Lettland.

Första gången jag stötte på genren var i början av 70-talet hos mina svärföräldrars närmaste granne Källstrand på Skedet. Bertil Källstrand och hans hustru Greta var en institution på bygden. Förutom det sedvanliga sortimentet sålde han TV-apparater och påskasmällare och lånade ut pengar om det knep. Paret bodde ovanför affären och det hände att han öppnade affären klockan 20 för att sälja ett mått grädde till någon tant. Stamkunderna bjöds på julfest och då slog farbror Bertil upp dörrarna till godisförrådet till alla barns glädje.

Men åren gick och Bertil och Greta fick nog, pensionerade sig och flyttade till Ödeshög. Efterträdaren hette P-G, var f d föreståndare för en Guldfyndsbutik i Sumpan och flyttade enligt egen utsago till östgötaslätten för att slippa storstadsstressen. Med följde hustru och två flickor i yngre tonåren. Vi träffade Stockholmsfamiljen vid tillträdet och de var mycket entusiastiska inför det lantliga livet. Vet inte direkt om de var grönavågare och odlade morötter bakom huset men de var förväntansfulla inför miljöombytet.

Sejouren blev dock inte långvarig. Kulturkrocken var total. P-G hade inte alls lust att öppna affären för att någon vimsig tant glömt köpa kaffegrädde utan stängde 18. Han hade inte förstått de lokala koderna. Snacket gick i trakten och den blygsamma omsättningen sjönk ännu mer. Den f d guldhandlaren flyttade till Linköping och lokalen förvandlades till bostadsfastighet. Några år senare lades också Konsum i närbelägna Borghamn ner.

I en ort i södra Östergötland fanns en gång i tiden två livsmedelsaffärer, Ica och Konsum. I den senare gjorde en bekant sina första lärospån i livsmedelsbranschen. Han berättade att han och hans arbetskamrater beordrades att fräscha upp wienerkorvarna med lite Kronolja på en bomullstuss. I lite för gamla korvar kryper potatismjölet utanför skinnet och ser torra och oaptitliga ut men X och hans kompisar gav dem en oljebehandling och så ut med dem i disken igen. Jag tog det först som en god historia över fredagsgroggen men min vän gick i god för sanningshalten.

Inga klagomål från kunderna? Aldrig, blev svaret.

Konsumkillens konkurrent hade det inte lättare. Om man allmänt kallas Y Mögel är ens business på det sluttande planet. Historierna på bygden om hans snålhet var många, måhända tillspetsade och överdrivna.

Det gjordes ett försök med ny ägare men numera har orten inga butiker alls.