Slutspelet har fått konkurrens

Koster - en plats med stor dramatik.

Utbudet av TV-serier är stort och många håller hög kvalitet. Tyvärr har jag svårt att följa serier för det är alltid någon fotbolls- eller hockeymatch som ska följas tills den feta damen sjunger. Men jag har fastnat för två som ligger efter varandra på söndagskvällarna. Springfloden och Fallet OJ Simpson.

Cilla och Rolf Börjlinds debutverk läste jag för något år sedan men minns inte så mycket av den. Hur väl serien följer boken kan jag alltså inte avgöra men i de två första avsnitten spretar handlingen åt olika håll. Huvudrollsinnehavaren är alldeles för naiv och vackra naturscenerier från Kosteröarna blandas med scener från utsatta hemlösa i Stockholm. Frågorna hopar sig. Varför är Olivias mamma så emot att dottern engagerar sig i det 20 år gamla makabra mordfallet och vem är den slitne mannen som lånar mobiltelefonen? Har eskortflickan upplysningar att bidra med efter så många år? Eftersom vi gjorde ett besök på Sydkoster i juni kommer jag på mig själv att spana efter bekanta miljöer.

Paret Börjlind är erfarna manusförfattare (Beckfilmerna) och bitarna faller säkert på plats men än så länge behövs något för att den ska kicka loss. Men det är bara andra avsnittet av tio så tid och utrymme finns.

Fallet OJ Simpson har en annan karaktär och ett rappare tempo. Igår kväll behandlades den osannolika flykten i en vit Ford Bronco som följdes av 20 polisbilar och sju helikoptrar varav de flesta var från nyhetsbolag. Hela världen följde dramat. Det var spännande trots att man känner till upplösningen. Många kända och skickliga skådespelare. Jag är mest fascinerad av John Travolta som den hale kändisadvokaten Robert Shapiro. Saknar kunskaper om amerikanskt rättsväsende men konstaterar att någon likhet inför lagen råder inte. Gott om pengar, kontakter och ett känt ansikte underlättar i ”umgänget” med de rättsvårdande myndigheterna.

Ett extra plus för att dessa serier sänds i SVT. Det är mycket värt att slippa reklamavbrotten. Slutspelshockeyn har fått konkurrens.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen