Norra skolan - Gränna t o r

Vi hade inte så mycket koll på Grännas kulturella utbud och Alf Svensson var inte påtänkt.

En dag i maj 1959. Vädret är försommarvackert, blå himmel och svag vind och klass 3 B ska göra en skolresa. En väl begagnad Scania väntar på Norra skolans gård. Förväntan i luften och även fröken och chauffören ser avspända ut trots att de innerst inne vet vad som väntar. Klasskamraterna anländer och alla har matsäckspaket i skolväskorna. Det är Annika, Jan-Åke, Anne-Marie, Christer, Leffe Skepparn, Tette, Kenneth, Claes m fl som embarkerar bussen. Äldre kamrater släntrar förbi på väg till dagens första lektion. ”Skolresa? Vart? Vadstena och Gränna. Där var vi i fjol och det var skittråkigt”.

Chauffören skrapar i första växeln och vi rullar Medevigatan ner mot Bussplan. Strömbron och Kanalbron klaras utan missöden i den glesa trafiken och inom ett par minuter rullar vi söder ut på Vadstenavägen. Det muntra sorlet ökar i volym. "Där bor mormor, där bor min kusin Sören och där har pappa båten."

Första stoppet hos nunnorna i Vadstena. Jag frågar varför systrarna gömmer händerna bakom klänningen och en försigkommen yngling, vi kan kalla honom Pålle, svarar: dom håller koll på morrhåren. Han sa det utom hörhåll för fröken och tur var väl det.

Vi rullar söder ut på 50-lappen och allt fler käkar bits samman när bussen tar sig förbi den smala kurviga vägen nedanför Omberg. Wroops, ungefär vid Ombergs lanthandel landar den första spyan och alla barnen flyr förskräckta till andra sidan. Det var som att öppna en slussport och innan Hästholmen kräktes tre barn till. Pannorna hos fröken och chauffören är inte fullt så släta längre. Den gamla riksettan söder om Ödeshög var inte snäll den heller och ytterligare tre olyckliga kunde räknas in. De placerades längst bak i bussen.

När vi kom fram till Gränna styr chauffören i riktning mot hamnen. Innan överfarten till Visingsö ska medhavd matsäck intas och det är nu vi närmar oss den här storyns kärna. Matsäcken består av smörgåsar och mjölk i en halvt genomskinlig plastflaska. Fesljummen, fet mjölk som tagit smak av plasten. Vilken tortyr. Annan dryck var förbjuden. Ingen får köpa läsk för den innehöll kolsyra vilket åstadkommer en revolution i magen. Jo, jo.

I mitt fall var flaskan väl begagnad för jag minns att min fem år äldre syster hade brottats med samma illasinnade bagage.

Besöket på Visingsö avlöper utan malörer men det är på hemvägen de stora orgierna bryter ut. Innan Ödeshög har ytterligare nio barn tömt magarna och tvingat chauffören till ytterligare ett stopp. Frökens mun är nu ett vitt streck, bussens inre ett slagfält med liggande, apatiska tioåringar överallt och polkagrisarna är orörda. Även jag tillhör de drabbade.

Under tystnad kör bussen över de välkända hemmabroarna vid tretiden och von Platen gör salut för de hemvändande hjältarna. Summa summarum: 15 har kräkts varav en också har skitit på sig.

Chauffören kör mot garaget, väl medveten om att ett par timmars jobb med slang och borste återstår.

På lätta fötter lämnar jag bussen och springer tvärs över Storgatan hem till mamma: ”Vill du ha bullar och mjölk? Nej, tack” Tio minuter senare står jag ombytt och klar på Mossen redo för dagens första match. Det blir fler innan mörkret tvingar oss till reträtt. Mjölken var bannlyst på Mossen.

Det är väl överflödigt att tillägga att polkagrisar numera inte tillhör min favoritkost. Jag har också svårt att förstå varför Gränna har sådan dragningskraft på turister.