Fortsätt till huvudinnehåll

Det svider, det svider



Detta är en text som andas djup besvikelse så ni som inte gillar hockey och överskott av magsyra kan sluta läsa. LHC:s 2-0-ledning i matcher har förbytts i ett 2-3-underläge. Returen i Växjö på söndag blir inte rolig och all logik talar för att regerande mästarna spelar semifinal. Inte LHC.

Jag är en trogen tittare på C More och borde dragit öronen åt mig när Niklas Wikegård förra lördagen slog fast att Växjö inte har en chans i fortsättningen. Ingen i studion sa emot trots att det finns så mycket hockeykunnigt folk där. Det var som att läsa Sportbladet för några år sedan när dess ”experter” talade om hur många mål Zlatan skulle göra i avgörande kvalmatcher till EM och VM. Det sket sig det också. Med tanke på den fina avslutningen av grundserien fanns det goda skäl att tro på ett bättre slutspel.

Ingen kan klaga på inställningen och attityden hos de mörkblå. Det var kunnandet som saknades. Växjö var helt enkelt bättre i allt. Inte ens kommunalrådet Paul Lindvall kan skylla på domarna. Man kan fundera över tveksamma domslut och otur med skott i virket men sanningen är att LHC gjort fyra mål under 180 minuters spel i de tre senaste matcherna. Det är för lite.

Alla östgötar sörjer inte resultatet. I grannstaden 30 km österut finns många som ogillar LHC. Skadeglädjen är den enda sanna glädjen hos dem som käkar havre till middag.

I nästa vecka kommer Correns Per Bergsten att skriva om de ekonomiska konsekvenserna av misslyckandet. LHC-ledningen har säkert kalkylerat med minst semifinalspel men de kulorna finns inte längre tillgängliga. Correns läsare är bättre informerade om LHC:s ekonomi än om Saabs och kommunens. Ropen på lägre hallhyra skallar högre än tidigare och Mäki talar om stramare lönebudget.

Tråkigt för mångårige ordföranden Christer Mård (L) att inte avsluta med ett guld innan han fortsätter med ett år i politiken och kulturen. Men är det inte en ödets ironi för en gammal SAF-pirat att regera Linköping ihop med sossarna? Inte samma slutspelspuls i fullmäktigesalen som på Saab Arena.

Mård intervjuas av Christer Kustvik på Correns ledarsida(?) idag. Den avgående ordföranden säger att LHC och Corren har samma problem i digitaliseringen. Tidningen tappar prenumerationsintäkter och hockeyklubben biljettintäkter. Det är ett resonemang som jag delvis kan köpa men Mård glömmer att Tv-bolagen skickar in en skaplig summa för att få sända SHL-lagens matcher.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.