Fortsätt till huvudinnehåll

Åkes slice och Montys fade





Detta är första hålet på Mjölby GK. Som ni ser är det en björkdunge till höger. Mången förhoppningsfull score har strandat där för slår du in bollen i dungen är det svårt att hitta den. Ibland går bollen längre och hamnar mellan dungen och fjärde green men är ändå svårlokaliserad.

Efter denna introduktion ska jag berätta om Åke Rinna, en av klubbens mer färgstarka medlemmar genom åren. Om jag inte var allergisk mot överord skulle jag kalla honom för en legend. Alla blev glada när han dök upp med sin bärbag och han saknade aldrig spelkompisar.

En dag peggade han upp på första tee och fick en vådlig slice som senare återfanns på fyrans green. Fri dopp på foregreen och Åke slog till igen. Resultat: bollen landade på treans green cirka 60 meter därifrån. Ny fri dropp och denna gång slår han bollen till rätt green. En putt och paret är avklarat.

Åkes problem var ganska lätt att åtgärda. Han spelade med ett set Tommy Armour som var försett med stiff skaft, en utrustning som var förbehållen elitspelare med bra fart i svingen. Antydningar om skaftbyte avfärdade han med en axelryckning. Jag spelar med dessa klubbor. Punkt slut. Diskussion överflödig.

Åke har lagt klubborna på hyllan sedan några år. Det är tråkigt för annars hade förrådet av goda historier varit ännu större.

För er som inte är familjära med golfens terminologi ska jag berätta att slice är en högerskruv. Det finns en snällare variant av slice som kallas fade och det slaget är mycket användbart. Colin Montgomery har alltid slagit en sådan och han har haft en lång och framgångsrik karriär.

Drygt en månad återstår av årets säsong innan löven faller, banarbetarna gör i ordning greenerna för invintring och ställer in bänkarna i förråden. Let´s fade away och övergå till puttning på äkta mattan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.