Fortsätt till huvudinnehåll

Kolmården och medierna

Foto: JARL ASKLUND



Det fanns en idyllisk tid när Kolmårdens djurpark och länets medier levde i en perfekt symbios. En björn- eller delfinfödsel hamnade alltid på tidningarnas förstasidor. Så pågick det i många år. Kolmården drabbades aldrig av negativ publicitet. Mats Amundin eller någon annan forskare lade ut texten om vargar eller delfiners beteende i var och vartannat TV-program. Av någon anledning arrangerades pressträffarna på fredagar för bästa publiceringstid på lördagsmorgonen. Gu va gulligt.

I år är bilden annorlunda. Åtalet mot en chefstjänsteman för en kvinnlig skötares död i varghägnet och tvisten om den berg- och dalbanan som ska avgöras i Miljööverdomstolen vållar stora rubriker. Inte blev det bättre när åklagaren kompletterade stämningsansökan med rörliga bilder där en skötare sparkade en varg i magen sedan djuret blivit alltför närgånget mot en besökande militär. Sedan dödsolyckan släpps inga besökare in i hägnet.

Inte ens delfinariet som i alla år varit Kolmårdens största attraktion går fri från kritik från djurrättsorganisationerna.

Hur går det i domstolarna? Inte en aning. Men berg- och dalbanans vara eller icke vara måste ha den största ekonomiska betydelsen. Om domstolen kommer fram till att grannars klagomål om buller är berättigade måste banan rivas och sådant måste svida i plånboken. Parkens ledning har tagit en medveten risk som byggde banan färdig utan att det var färdigprocessat i domstolarna.

I det här sammanhanget kan jag inte låta bli att berätta om noshörningen Nelson som föddes i Kolmården för 20 år sedan med en obotlig hjärnskada. Han överlevde bara i elva dagar men hans kamp engagerade hela landet. Slutpunkten i dramat sattes av Corren som gjorde en löpsedel i stil med ”Nelson blev fjärrvärme” för hans kropp eldades upp i Gärstadverket. Det blev för mycket för läsarna, växeln brakade ihop och reportern tilldelades Dagens Ris. På en mindre ort tvingades man riva ner löpsedlarna.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer