Andelen rättshaverister i din kommun

Det är den här tiden när det gamla året ska redovisas och förpackas i tabellform. Ett exempel på detta i dagen Corren (sidan 8). Där kan man jämföra andelen bidragstagare (18-24 år) mellan de olika Östgötakommunerna. Ödeshög har en föga smickrande första plats med 20,6 procent. Det betyder alltså att var femte ung människa är beroende av försörjningsstöd (socialbidrag) för att klara sitt uppehälle. Ingen kul läsning.

Jag bläddrar vidare till kulturen som i en stort uppslagen artikel berättar att Linköpingspsykologerna Jakob Carlander och Andreas Svensson ska delta i Nordegren & Epstein i P 1 (onsdag kl 15) och berätta om sin bok om rättshaverister. En rättshaverist är en person som upptar mycket tid och uppmärksamhet hos domstolar och myndigheter. En rättshaverist hittar alltid något fel och skickar in en klagoskrivelse med en 150-sidig bilaga. Haveristen är verbal och påläst men har snöat in på en detalj som får alldeles för stora proportioner.

Låt mig få bidra med en idé som utökar floran av jämförande tabeller. Till mellandagarna 2017 publiceras en tabell med andelen rättshaverister i varje östgötsk kommun. Lämpligt ämne för en magisteruppsats i psykologi. Ser fram emot den läsningen.

Som reporter på fältet har jag också haft min beskärda del av rättshaverister. Med åren lärde man sig känna igen dem. Oftast en medelålders man (i regel en man) med välfylld portföljd och jagad blick som sökte av redaktionen med sin radarblick för att hitta ett lämpligt offer. Den som varit med några år tog betäckning på muggen eller retirerade ner i källaren. Vikarier och nyanställda hann inte med i svängarna och blev sittande ett par timmar medan haveristen bredde ut sina papper över skrivbordet. Efter ett par sådana sittningar hade även vikarien en reträttväg klar för sig.

Ett exempel från 1990-talet. En man låg i fejd med Skattemyndigheterna, Kronofogden och en bank efter misslyckade husaffärer och underhöll mig med timslånga utläggningar klockan nio en söndagskväll. Han fick rätt av en domstol på någon oväsentlig detalj vilket sporrade honom till nya tag. När hans fastigheter såldes på exekutiv auktion dök han upp och lade högsta buden. Handpenning saknades och hela proceduren fick starta om igen. Farsen tog inte slut förrän lagen ändrades.

Ursäkta min raljerande ton. Bakom det här beteendet ligger troligen någon form av störning och kanske behöver de här personerna professionell hjälp av sådana som Carlander och Svensson. Den klagande kan ju faktiskt ha rätt i sak och ibland har jag en känsla av att myndighetspersoner alltför lätt klistrar etiketten rättshaverist på en påstridig person. Även svenska myndigheter gör fel och dess skrivbord inte alltid befolkade av snillen.