Fortsätt till huvudinnehåll

Möten med tre legender



Legend är ett missbrukat ord
men dessa tre idrottsprofiler
gör skäl för namnet

Orvar Bergmark (1930-2004) träffade jag i samband med ett reportage om Motalasonen Tomas Törnqvist på Eyravallen i Örebro 1970. Orvar hade lämnat uppdraget som förbundskapten och tränade sitt kära ÖSK. Det var mitt i sommaren och allsvenskan hade uppehåll. Orvar samlade ihop några koner, rullade ut några bollar och sist av alla anlände lagets stora stjärna Thomas Nordahl. Träningstempot var ganska makligt denna eftermiddag.

Orvar morsade vänligt på den unge journalisten och undrade hur läget var på ”Vadstena-Expressen” och berömde Törnas träningsflit och talang. Jag studsade lite över Vadstena-Expressen, kände han till denna lilla tidning i Vadstena, men insåg senare att han gjort Åke Stolts bekantskap. Åke har som bekant ett förflutet på Östgöta-Bladet

Orvar var som bäst i VM 1958 där han fick priset som världens bästa ytterback. Han var född ledare och en auktoritet på planen. Samtida motståndare sa att Orvar dömde matcherna också. Kastade han en blick på domaren vid en misstänkt offsidesituation blåste domaren också.

Efter idrottskarriären fortsatte han som anställd på fritidsförvaltningen i Örebro kommun där han slutade som intendent. Alltid vänlig och prydlig. Vår och höst bar han alltid en ljus poplinrock, modell trenchcoat. Han påminde lite om TV-kommentatorn Göran Zachrisson till utseendet. En stilig karl, garanterat skandalfri.

Orvar Bergmark avled 2004 i Parkinsons sjukdom som han drabbades av redan 1977.
                                                    *

Jag kan inte påstå att jag kände Orvar men med Bengt Zamora Nyholm (1930-2015) hade jag en annan relation. Det var i början av 1990-talet som Zamora dök upp på Mjölby Golfklubb. Många ”grabbar” i min ålder blev nästan gråtfärdiga när de fick syn på IFK-legendaren med klubban i hand.

Fotografen Jalle Asklund och undertecknad bokade snabbt en intervju för klubbtidningen Inspel. Vi spelade en runda och i ärlighetens namn var det mer fotbollssnack än golfsnack. Han var lågmäld och vänlig och jag hade svårt att tänka mig att han någon gång skällt på fumliga backar.

Han berättade bland annat att han var aktuell för VM-truppen 1958 men ratades i sista stund. Åt Kalle Svensson var inget att göra som förstemålvakt. Även ytterhalven Torbjörn Jonsson fick stiga åt sidan och han var bara 22 år gammal.”

”Jag tog petningen med ro men Torbjörn blev nästan knäckt. Uttagningskommittén med Eric Persson, Erik Jonasson, Borås och Nalle Halldén, Norrköping gjorde en del konstigheter. Truppen skulle vara jämnt fördelat över landets olika fotbollscentrum.

Zamora berättade att en bror tjatat på honom att börja med golfen men att han föredrog tennis. När han inte kunde springa mer på grund av ett benbrott började han med golf.

”Jag skulle naturligtvis ha börjat tidigare om jag fått klart för mig hur roligt det är.”

Jag frågade om han åkte till Idrottsparken och tittade på IFK. Nej, det var mycket sällan men det gamla gänget brukar samlas på Bråviken för att spela en runda om året. Det är kul. Fotbollskillar gillar bollar i alla storlekar.

Tidningskollegan Jörgen Auer har berättat att det gick ett sus bland grabbarna från Dagsberg och Ljura när Zamora greppade bollen med en hand och lade upp den för inspark. Hans stora händer, mod och goda fysik var en del av mytbildningen kring hans person.

Han bekräftade att han spelade barhänt som bandymålvakt i IF Älgarna i Härnösand. Handskar var bara i vägen vid snabba utkast förklarade han.

Zamora gjorde Mjölby GK stora tjänster och var dess ordförande några år i början av 2000-talet. Han var en sann idrottsvän som tog tag i ordförandeklubban under en turbulent period i klubbens historia.

Zamora avled i september 2015. Många medlemmar som genom åren lärt känna honom var mycket ledsna över dödsbudet.
                                                    *
Sven Tumba (1931-2011) är ett unikum i svenskt idrottsliv. En glad gamäng vars charm gick hem i alla läger. Ishockeyspelare, fotbollsspelare, vattenskidåkare och golfspelare. På hockeyrinken uppbackad av backprofilerna Roland Stoltz och Lasse Björn. Den trion spred one-liners omkring sig till murvlarnas stora glädje. Timmen Tumba var ett populärt ungdomsprogram i radio.

Någon gång på 80-talet spelade Sven Tumba en pro-amtävling på Motala GK. Han vann 18-hålstävlingen och det första han gjorde efter vinsten var att beställa in en whisky. Uffe Törnell på Motala Tidning och jag gjorde segerintervjun och Tumba var inte direkt svårpratad. Allt var frid och fröjd denna hösteftermiddag på Tuddarp. Vinst, många glada beundrare och en virre på bordet.

Tumba var kanske inte den fantastiska golfspelare som många tror. Han slog långt men hade svårigheter med puttningen. Hans främsta insats låg i att han gjorde golfen känd i ”de breda folklagren” och som arrangör av den första proffstävlingen, SEO, i Sverige. Han överdrev publiksiffrorna å det grövsta vilket sportjournalisterna köpte rakt av. Men försöket att starta en butikskedja för fritidskläder med Arnold Palmer som förebild blev ingen succé.

Första priset i den här tävlingen i Motala var 10 000 kr vilket är blygsamt jämfört med de summor Henrik Stenson spelar in idag. Vem som sponsrade tävlingen minns jag inte men jag tror att livsmedelshandlaren och fastighetsmagnaten Janne Johansson var inblandad. Johansson bodde granne med Tumba i Florida. Tumba gick flera uppvisningsrundor i Motala redan på 1970-talet.

Om de här killarna vore födda 30 år senare skulle de ha startat business av något slag och blivit miljonärer. Sålt målvaktshandskar eller kalsonger eller kokat pasta i någon märkvärdig kastrull. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...