Fortsätt till huvudinnehåll

Däck och handdukar




Årets första nummer av Svensk Golf har landat och spär på abstinensen. Läser inte lika noggrant som förr men en snabb bläddring visar att bildsatt instruktion är en stor del av innehållet liksom resereportage och matlagning.

Vinterträning handlar numera mycket att med hjälp av olika redskap förbättra stabiliteten och rörligheten i bålen. Överkroppen ska inte falla ihop som en illa lagad sufflé sista nio.

Funderar på hur tidningens träningstips såg ut för 40 år sedan. Två av de mer udda inslagen var att klämma fast en handduk i höger armhåla (för högerspelare) och att slå med en järnklubba på begagnade bildäck. Det första var för at tvinga bålen att röra sig i rätt riktning och att inte låta armarna fladdra iväg. Handduken främjade en lugn, stabil men kraftfull rörelse sades det.

Att slå på bildäck var totalt meningslöst. Det var meningen att slå så hårt att däcket flyttade sig ett par centimeter men jag fick bara ont i händerna. Det fåtal spelare som slog på däcket stod i ett hörn av rangen såg ut att vilja befinna sig någon annanstans. Ännu idag är jag osäker på om vi blev utsatta för ett gigantiskt aprilskämt.

Jag gräver vidare i historien och kollar med Helena Dahlin från Norrköping som numera bor i Kalifornien. Hon var under 80-talet medlem av juniorlandslaget tillsammans med Lotta Neumann och Helena Alfredsson

”Under tiden i juniorlandslaget använde vi däck i flera syften och användningsområden.  Vi använde däcken i styrketräning för att stärka hela kroppen men speciellt ben och rygg. Byggde "slädar" i olika storlekar som vi drog efter oss, ihopkopplade med tjocka bogserlinor. Tuff övning men mycket effektiv och bra. Vi använde även däcken i olika slags övningar . Ex vid korta  långa och höga chipp slag ! Vi lade ut däcken i alla möjliga och omöjliga varianter för att träna olika slagtyper och situationer. Vi provade olika klubbor. Mycket bra och roliga övningar. Dock slog vi aldrig på däcken. (Där kom det).

Handdukarna använde vi i våra stretchövningar för att bli mycket smidiga och rörliga i axlarna. Vi använde även klubborna på olika sätt för att öka både styrkan och rörlighet/smidigheten i överkroppen. Hade flera övningar där vi använde handdukar i kombination med att lära känna igen rätt sving rytm och stans. Totala balansen i kroppen. Vi fick långa fina utarbetade träningsprogram för både fysträning och alla stretch övningar. Jag körde även mitt eget träningsprogram som jag själv lade upp. Fystränade året runt. Min speciella egenhet var att jag gick på lina i många år. Just för att träna balans, koordination och total mental träning på uthållighet/fokusering.”


Det är när jag läser Helenas redogörelse jag inser att jag tränade för lite i den första delen av min golfkarriär. Men nu…

Nej, jag tillbringar helst tiden för spel på banan, lyssnar på fräcka historier och äter en körv med kaffe efter nian. Någon gång vid hål 15 tystnar skratten för då börjar var och en fundera på hur han ska förklara varför det bara står 27 poäng på scorekortet. Det är också en del av golfen.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...