Fortsätt till huvudinnehåll

Däck och handdukar




Årets första nummer av Svensk Golf har landat och spär på abstinensen. Läser inte lika noggrant som förr men en snabb bläddring visar att bildsatt instruktion är en stor del av innehållet liksom resereportage och matlagning.

Vinterträning handlar numera mycket att med hjälp av olika redskap förbättra stabiliteten och rörligheten i bålen. Överkroppen ska inte falla ihop som en illa lagad sufflé sista nio.

Funderar på hur tidningens träningstips såg ut för 40 år sedan. Två av de mer udda inslagen var att klämma fast en handduk i höger armhåla (för högerspelare) och att slå med en järnklubba på begagnade bildäck. Det första var för at tvinga bålen att röra sig i rätt riktning och att inte låta armarna fladdra iväg. Handduken främjade en lugn, stabil men kraftfull rörelse sades det.

Att slå på bildäck var totalt meningslöst. Det var meningen att slå så hårt att däcket flyttade sig ett par centimeter men jag fick bara ont i händerna. Det fåtal spelare som slog på däcket stod i ett hörn av rangen såg ut att vilja befinna sig någon annanstans. Ännu idag är jag osäker på om vi blev utsatta för ett gigantiskt aprilskämt.

Jag gräver vidare i historien och kollar med Helena Dahlin från Norrköping som numera bor i Kalifornien. Hon var under 80-talet medlem av juniorlandslaget tillsammans med Lotta Neumann och Helena Alfredsson

”Under tiden i juniorlandslaget använde vi däck i flera syften och användningsområden.  Vi använde däcken i styrketräning för att stärka hela kroppen men speciellt ben och rygg. Byggde "slädar" i olika storlekar som vi drog efter oss, ihopkopplade med tjocka bogserlinor. Tuff övning men mycket effektiv och bra. Vi använde även däcken i olika slags övningar . Ex vid korta  långa och höga chipp slag ! Vi lade ut däcken i alla möjliga och omöjliga varianter för att träna olika slagtyper och situationer. Vi provade olika klubbor. Mycket bra och roliga övningar. Dock slog vi aldrig på däcken. (Där kom det).

Handdukarna använde vi i våra stretchövningar för att bli mycket smidiga och rörliga i axlarna. Vi använde även klubborna på olika sätt för att öka både styrkan och rörlighet/smidigheten i överkroppen. Hade flera övningar där vi använde handdukar i kombination med att lära känna igen rätt sving rytm och stans. Totala balansen i kroppen. Vi fick långa fina utarbetade träningsprogram för både fysträning och alla stretch övningar. Jag körde även mitt eget träningsprogram som jag själv lade upp. Fystränade året runt. Min speciella egenhet var att jag gick på lina i många år. Just för att träna balans, koordination och total mental träning på uthållighet/fokusering.”


Det är när jag läser Helenas redogörelse jag inser att jag tränade för lite i den första delen av min golfkarriär. Men nu…

Nej, jag tillbringar helst tiden för spel på banan, lyssnar på fräcka historier och äter en körv med kaffe efter nian. Någon gång vid hål 15 tystnar skratten för då börjar var och en fundera på hur han ska förklara varför det bara står 27 poäng på scorekortet. Det är också en del av golfen.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.