Fortsätt till huvudinnehåll

Däck och handdukar




Årets första nummer av Svensk Golf har landat och spär på abstinensen. Läser inte lika noggrant som förr men en snabb bläddring visar att bildsatt instruktion är en stor del av innehållet liksom resereportage och matlagning.

Vinterträning handlar numera mycket att med hjälp av olika redskap förbättra stabiliteten och rörligheten i bålen. Överkroppen ska inte falla ihop som en illa lagad sufflé sista nio.

Funderar på hur tidningens träningstips såg ut för 40 år sedan. Två av de mer udda inslagen var att klämma fast en handduk i höger armhåla (för högerspelare) och att slå med en järnklubba på begagnade bildäck. Det första var för at tvinga bålen att röra sig i rätt riktning och att inte låta armarna fladdra iväg. Handduken främjade en lugn, stabil men kraftfull rörelse sades det.

Att slå på bildäck var totalt meningslöst. Det var meningen att slå så hårt att däcket flyttade sig ett par centimeter men jag fick bara ont i händerna. Det fåtal spelare som slog på däcket stod i ett hörn av rangen såg ut att vilja befinna sig någon annanstans. Ännu idag är jag osäker på om vi blev utsatta för ett gigantiskt aprilskämt.

Jag gräver vidare i historien och kollar med Helena Dahlin från Norrköping som numera bor i Kalifornien. Hon var under 80-talet medlem av juniorlandslaget tillsammans med Lotta Neumann och Helena Alfredsson

”Under tiden i juniorlandslaget använde vi däck i flera syften och användningsområden.  Vi använde däcken i styrketräning för att stärka hela kroppen men speciellt ben och rygg. Byggde "slädar" i olika storlekar som vi drog efter oss, ihopkopplade med tjocka bogserlinor. Tuff övning men mycket effektiv och bra. Vi använde även däcken i olika slags övningar . Ex vid korta  långa och höga chipp slag ! Vi lade ut däcken i alla möjliga och omöjliga varianter för att träna olika slagtyper och situationer. Vi provade olika klubbor. Mycket bra och roliga övningar. Dock slog vi aldrig på däcken. (Där kom det).

Handdukarna använde vi i våra stretchövningar för att bli mycket smidiga och rörliga i axlarna. Vi använde även klubborna på olika sätt för att öka både styrkan och rörlighet/smidigheten i överkroppen. Hade flera övningar där vi använde handdukar i kombination med att lära känna igen rätt sving rytm och stans. Totala balansen i kroppen. Vi fick långa fina utarbetade träningsprogram för både fysträning och alla stretch övningar. Jag körde även mitt eget träningsprogram som jag själv lade upp. Fystränade året runt. Min speciella egenhet var att jag gick på lina i många år. Just för att träna balans, koordination och total mental träning på uthållighet/fokusering.”


Det är när jag läser Helenas redogörelse jag inser att jag tränade för lite i den första delen av min golfkarriär. Men nu…

Nej, jag tillbringar helst tiden för spel på banan, lyssnar på fräcka historier och äter en körv med kaffe efter nian. Någon gång vid hål 15 tystnar skratten för då börjar var och en fundera på hur han ska förklara varför det bara står 27 poäng på scorekortet. Det är också en del av golfen.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...