Fortsätt till huvudinnehåll

En spännande huvudstad



Jag kan inte skryta med att vara någon berest person. De vanligaste solresemålen i Spanien, Italien och Portugal samt Amsterdam, Hamburg, London och Berlin. Men det är den senare som avsatt bestående minnen.

Thomas Engströms utomordentliga thriller Väster om friheten får mig att bläddra i bilderna från ett alltför kort besök sommaren 2009 tillsammans med mina närmaste. Engströms CIA-hjälte far kors och tvärs i stan och jag upptäcker till min förtjusning att han rör sig i kvarteren kring Kurfürstendamm och Fasanenstrasse där vårt hotell var beläget. Fram med kartan och repetera.
Två bredaxlade grabbar korsar Kurdamm.

Under ett tvådagarsbesök hann vi bara med skrapa på ytan med de vanliga turistmålen: Brandenburger Tor, Alexanderplatz (minns ni TV-serien?), Gedächnichtskirche på Breitschedisplatz , Potsdamer Platz, varuhuset KaDeVe, den judiska minnesplatsen, Kempinski hotell och Checkpoint Charlie, miljön för många spionfilmer när fångar utväxlades under kalla kriget. Platsen för Hitlers bunker där han tog livet av sig i april 1945 var en parkeringsplats till ett helt vanligt hyreshus. Överallt minnesmärken över en dramatisk och långtifrån ärofull historia men Berlin har på senare år blivit en populär boplats för musiker, konstnärer, författare och andra kreativa personer från hela världen. (Här tänkte jag lägga till lägga till lite lokalfärg och skriva att cigarettröken låg tung i kaféerna men jag minns inte ens om rökning var tillåten).

Uppiggande för en småstadsmänniska att andas storstadsluft. Till Berlin återvänder vi gärna. Kort flygresa från Skavsta för ett radikalt miljöombyte.

Gedächnichtskirche (alltid lika svårstavar).
Jodå, det finns pizza i Berlin också.
Under denna parkeringsplats låg Hitlers bunker där han tog sitt liv i april 1945.
Kolla skyltfönstret
En historisk relik. Ja, den färggranna alltså.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...