Fortsätt till huvudinnehåll

Fredrik Martinsson. Fredrik vem?



TV-mediet har en svårförklarlig dragningskraft på politiker av alla kulörer. Majoriteten i Linköping vill sponsra ett produktionsbolag som har planer på att filma Mons Kallentofts romaner med 3,7 miljoner kr och ställa 20 lägenheter till produktionsteamets förfogande under ett halvår. Det är tänkt att dotterbolagen Tekniska Verken och Stångåstaden ska dela på kostnaderna. Oppositionen, det moderata oppositionsrådet Paul Lindvall (M) och Muharrem Demirok (C), kritiserar filmplanerna. Inga skattemiljoner till filmproduktion.

Får en kommun vara med i TV är tydligen lyckan gjord och alla problem undanröjda. Tycks det. Lyssna bara på Kristina Edlunds (S) förklaring i fredagens Corren.

”Vi ser att det är en väldigt bra marknadsföring för vår kommun framöver. Men jag ser också att vi i längden kan få väldigt mycket turister hit på grund av att vi haft den här filmatiseringen”.

Kommunstyrelsens ordförande har förhoppningar om att filmatiseringen av Kallentofts romaner ska leda till den ”fotspårsturism” som förekommer i Ystad i spåren på Henning Mankells romanfigur Curt Wallander

Jag tycker jämförelsen haltar. Ystad var en turiststad långt före Wallander och Linköping är ingen turiststad utan avfolkas sommartid. Det finns ingen naturlag som säger att turister dyker upp per automatik för att stan förekommer i några filmscener. Naivt. Dessutom är bokserien om Wallander kvalitetsmässigt skyhögt över Linköpingssonens.

Ambitionen att vara TV till lags kan ibland ta sig komiska, ja nästan löjeväckande uttryck. I centrala Motala finns sedan 1990-talet en gatstump mellan Kyrkogatan och Drottninggatan som heter Fredrik Martinssons gränd. Fredrik Martinsson vem? Jo, det är en Motalabo som fått gatan uppkallad efter sig som vinst i ett TV-program. Jag tror det sändes i TV 3. Annars en helt vanlig Motalabo.

Av någon anledning utsågs förra kommunalrådet Per Ström till någon sorts kontaktperson med produktionsbolaget. Jag hade aldrig sett Ström på redaktionen tidigare men veckorna före sändningen var han en flitig gäst i våra lokaler på Kungsgatan. Allt för att få förhandspublicitet förstås. Han var minst sagt entusiastisk inför uppgiften. Vi på redaktionen var inte lika förtjusta.

Åren har rullat på och Fredrik Martinssons gränd består. Men få Motalabor vet vem han är eller varför gatan heter så. Kanske tar han en dag med sina barnbarn, pekar på skylten och säger att den här gatan är uppkallad efter farfar.

Till slut kan jag inte undanhålla er en replik jag snappade upp i ett annat kommunhus för några år sedan.  ”Man är inget riktigt kommunalråd förrän man blivit intervjuad i TV”. Fast då handlade det om ett nyhetsprogram och handlade om något så prosaiskt som budgetfrågor. Budgeten var otillräcklig i vanlig ordning.

FOTNOT
Produktionsbolaget heter Unlimited Stories och jobbar på uppdrag av C More och TV 4. Huvudägare i TV 4 är Bonniers. Ingen fattiglapp precis.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer