Fortsätt till huvudinnehåll

Gyllenhammar räddar TV-helgen



Han rör sig långsamt och stappligt. Men rösten och den intellektuella skärpan finns kvar. Pehr Gyllenhammar fascinerar och berör trots att 24 år förflutit sedan han lämnade Volvo. Pehr Gyllenhammar är definitivt ingen vanlig pensionär.


En lång påskhelg och skitväder. Som gjord för att lusläsa TV-tablåerna. Jag har fastnat för Kristina Hedbergs två timmar långa intervju med Pehr Gyllenhammar i SVT. Det är ett par timmars nutids- och näringslivshistoria om en av Sveriges mest framgångsrika företagsledare och landets mest omskrivna företag. Bettet i replikerna har han kvar. Det visar han i intervjuerna med Kristina Hedberg som inte tvekade att gå i närkamp om vissa detaljer i historieskrivningen.

Trots sina manér och överklassiga framtoning gick Gyllenhammar hem hos fotfolket på verkstadsgolvet. Det var rörande att se hur gamla montörer flockades kring honom och tog selfies. För er som är unga är det nog svårt att föreställa sig hur stor han var under drygt 20 år. ICA-Kuriren ordnade omröstning om Sveriges mest beundrade och den omröstningen vann Gyllenhammar nio gånger. ”Hade vi haft republik hade han vunnit ett presidentval,” sa ICA-Kurirens gamla redaktionschef Rolf Olofsson.

Att hans underordnade direktörer, Jan Engström och Sten Langenius, inte var lika förtjusta i sin gamle boss framgår med all önskvärd tydlighet. Fast Engströms symboliska manöver med dörrkilar för att öppna upp höjdarnas kontorsdörrar i Perstorp dagen efter Gyllenhammars avgång ser för mig ut som en efterhandskonstruktion.

Lastvagnschefen Sten Langenius var direkt motståndare till fusionen. Renaults lastvagnsdivision gick med förlust och dess chefer hade inget att erbjuda kollegerna i Göteborg. Volvo lastvagnar är och var en pålitlig kassako men inte lika omskriven som personbilarna.

Avsnitt 1 innehöll en cliffhanger på slutet. I nästa avsnitt ska vi fråga om Sören Gyll sa Kristina Hedberg: Ja, det är en svekfull jävel, en av de värre jag träffat sa Gyllenhammar. Inga försonande omdömen trots att 23 år förflutit sedan palatsrevolutionen. Rätt ovanligt att se hur officiella personer vädrar sina känslor lika öppet som en hockeytränare.

Gyllenhammar tycker att dagens svenska näringslivstoppar är utslätade figurer utan karisma. Det beror på att de sitter så kort tid i toppen, 6-7 år, förklarar han. Underförstått att ingen hinner bygga upp sin profil på så kort tid. Gyllenhammar satt som koncernchef och styrelseordförande i 23 år.

Själv har jag åtskilliga gånger funderar över om Sverige sett annorlunda ut om Norgeaffären gått igenom. Norge är idag världens rikaste land tack vare oljan. Noterbart är dock att vid den här tidpunkten hade inte Norge utvunnit någon olja, bara konstaterat dess förekomst så visst var det ett vågspel att slänga en stor del av Volvokoncernen i gapet på norrmännen. Gyllenhammar säger i programmet att motståndarna (Wallenbergsfären) var för starka och motivet var att den, eller rättare sagt hövdingen Marcus Wallenberg, ville skydda sin position i den svenska näringslivstoppen. Egenintresset ljuger aldrig.

Den misslyckade fusionen med Renault är svårare att greppa och det är den som var orsaken till de hårda utfallen mot Sören Gyll trots att så lång tid förflutit. Gyllenhammar ville inte under intervjun vidkänna att han gjorde ett taktiskt misstag som hemlighöll franska statens gyllene aktie för de övriga i koncernledningen. Jag minns den dramatiska presskonferensen i Stockholm i december 1993 efter styrelsemötet där Gyllenhammar meddelade sin avgång.

Sören Gyll var tillfrågad om medverkan i programmet men hoppade av i sista stund.

Slutligen kan jag bara konstatera att det är i SVT de sevärda programmen görs. Tanken att någon av jönskanalerna TV 3, TV 4 eller 5 skulle producera något liknande är osannolik. Andra avsnittet sänds måndag kväll men båda avsnitten går att se på SVT Play redan idag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...