Somliga kommunala ärenden tar aldrig slut utan dyker
upp i annan form och med nya förutsättningar. Ta Rosenlundsskolan (byggd 1914)
i Skänninge som exempel. På 1990-talet gick diskussionens vågor höga om den
imponerande byggnadens framtid och blev bland annat föremål för en
enkätundersökning. Jag ska försöka reda ut turerna under 25 år.
Skolan utrymdes 1993 och eleverna flyttade till
Bjälbotullskolan. Kommunen använde skolan som en dellikvid för att byggbolaget
EMAB i Katrineholm byggde Bjälbotullskolan. EMAB:s avsikt var att bygga
bostäder men av någon anledning (lågkonjunktur) föll dessa planer. Då dök nästa
aktör upp i småstadsdramat. Östenssons var trångbodda på Kyrkogatan och
dåvarande ägaren Gösta Östensson ville förvärva fastigheten, riva skolan och
bygga en ny modern livsmedelshall. Kommunledningen var positiv till
Motalahandlarens förslag men för detta krävdes en detaljplaneändring.
Men starka
krafter i stan var emot. Rosenlundsskolan var ett omistligt
inslag i stadsbilden och kommunledningen fattade det ovanliga beslutet att
genomföra en enkätundersökning bland Skänningeborna. Resultatet blev att en
majoritet ville ha kvar byggnaden utan yttre ingrepp. Med detta i ryggen
meddelade ks ordförande Jörgen Oskarsson Östenssons ledning att en försäljning
inte var möjlig.
Fastigheten stod tom i några år innan järnhandlare
Roland Hägglund köpte den för en krona i början av 2000-talet och renoverade.
Hägglund fick mycket beröm för att han ”tog hand om” Rosenlundsskolan. Skolan
blev hemvist för Skänninge Bridgeklubb och Västra Östergötlands Motorklubb och
tillfälliga hyresgäster.
Och nu är det
dags för nästa kapitel i den hundraåriga skolans historia. Sommaren 2016 ansökte ägaren, Hägglunds
Industrilokaler i Väderstad AB, om en detaljplaneändring som gör det möjligt
att bygga lägenheter. Bara ett formellt beslut i byggnads- och räddningsnämnden
återstår för detaljplanen. Hägglunds säljer sedan fastigheten till en ny ägare
med tillträde första mars. Den nya ägarens identitet är tillsvidare hemlig. Det
ska bli intressant att se var projektet landar för Skänninge behöver nytillskott
för att vända en nedåtgående trend.
Hur det gick för Östenssons är väl känt.
Motalaföretaget byggde nytt för ett par år sedan på andra sidan Mjölbygatan och
är inte längre trångbodda.
*
Facebook har en minnesfunktion och i morse kollade jag som
vanligt igenom den. Och vad läser jag om den 30 januari 2016? Tillåt mig att
citera min egen blogg:
”Så har det hänt igen. De norska ägarna till Depot i Mantorp (gamla Mobilia) har kallat till sig pressen (Corren 16/1) för att berätta som sina framtidsplaner. Utökade butiksytor från dagens 20 000 kvm till 60 000 kvm, en fördubbling av antalet parkeringsplatser, flera restauranger och hotell.
Men vänta nu. Det har bara gått tre år sedan fastighetschefen Thomas Cassel sa samma sak. Och inget har hänt sedan dess. Mycket snack och lite verkstad. En fördubbling av antalet parkeringsplatser? Den jättelika parkeringsytan har varit inte varit fullt utnyttjad sedan premiären hösten 1972.”
Jag var, för att uttrycka mig milt, en aning skeptisk till den norska fastighetsägarens storstilade planer. En tredubbling av försäljningsytan, flera restauranger och hotell? Det här landet är inte fullt av oljemiljarder och ingenting har hänt på dessa två år.
Och vad läser jag idag, exakt två år sedan den ovan refererade artikeln, i Corren. Jo, att fastighetsägarens representant och de fåtaliga hyresgästerna är i luven på varandra. Restaurangägaren på nedre planet, William Gerges, stängde restaurangen igår på grund av vattenläcka. Det går inte att driva en restaurang när vatten läcker ner till elcentralen säger han till Correns reporter Sune Johansson och påpekar andra tecken på bristande underhåll. Han har författat en protestskrivelse som övriga hyresgäster skrivit på.
Fastighetsägarens representant Thomas Cassel förnekar Gerges uppgifter. Ord står mot ord vilket är vanligt i sådana här fall. Cassel säger att Gerges är uppsagd med omedelbar verkan men vill inte förklara skälet till det.
Kommentarer
Skicka en kommentar