Fortsätt till huvudinnehåll

Utopia i Mantorp


Gott om plats för att bygga luftslott.

Detaljhandeln har problem. Citygallerior och externa Köpcentrum avfolkas alltmer. På nära håll har det resulterat i drastiska förändringar. Mjölby kommun har tvingats köpa Galleria Kvarnen, för ett och ett halvt år sedan lades Coop ner i Mjölby och häromdagen avvecklades Konsum i Skänninge. Dollarstore på Depot flyttar till egna lokaler på Viringe inom kort.

I detta läge presenterar Depots ägare Bergmantorp hisnande planer för det halvsekelgamla varuhuset på Östgötaslätten. Projektledaren Tor-Erik Lund målar upp framtidsbilden för The One med breda penseldrag och starka färger.

80 000 kvadratmeter och över 100 butiker, hotell och restauranger med generösa öppettider. En fördubbling av antalet parkeringsplatser från 1 300 till 2 500. Inköpen av kalsonger, jeans och strumpor ska kompletteras med upplevelser och event. Finns det någon substans denna gång eller är det ett av flera projekt i Mantorp som aldrig lämnar ritbordet?

Tor-Erik Lund grundar sina optimistiska kalkyler på att länet har 500 000 invånare som kan nå Mantorp inom en timme med bil. Merparten av dessa besökare måste komma från Linköping men vad har Linköpingsborna för intresse av att köra förbi Tornby? Där finns ju allt.

När Sune på Corren pressar Lund om upplevelser och event blir han vag i sina svar. ”Jag kan inte gå in i detalj. Men vi samarbetar med Local Market Group AB som har ett flertal framgångsrika aktivitetscentrum, bland annat i Tele2 Arena i Stockholm.” Inte heller kan han precisera en tidsplan.

Eftersom Tor-Erik Lund inte svarar mer konkret än så är det fritt fram för spekulationer. Köra fort ett par varv på Mantorp Park eller gulla med en travhäst? Kanske kan veganrestaurangen Open New Doors Bahnhof i Sya flytta några kilometer österut och göra Depoten till en kultplats för veganer.

”… oljemiljarder går inte hand i hand med gott omdöme”

Jag förklarar bakgrunden till min skepsis. 2005 köpte ett norskt bolag med sjöfartsmiljarder i ryggen den väl etablerade hemelektronikkedjan Expert. Välbärgade radiohandlare blev ännu rikare. Sju år senare var festen över och Expert försattes i konkurs. Resultat: En halv miljard i skulder. 1 347 personer utan jobb. 358 nerlagda butiker. Konkursförvaltaren, advokat Michael Levin, utreder fortfarande konkursen. Flera av de tidigare anställda har krav på sin före detta arbetsgivare och de tvisterna är föremål för domstolsförhandlingar.

Sportkedjan XXL är ett annat bolag med norska ägare. Roade mig med att kolla bokslutet hos Solidinfo (ja, jag vet, jag har märkliga böjelser).

XXL 2017-12
Omsättning 2,7 miljarder och resultatet är minus 5 000 kr. Kassalikviditeten är -65 procent, vinstmarginalen 0,87 procent och soliditeten 6,56 procent. Inga imponerande siffror.

En gemensam nämnare för dessa bolag är finansmannen Öjvind Tidemandsen som äger XXL, köpte norska Expert och krävde att svenska Expert skulle försättas i konkurs. Han var också den som startade Elgeganten/Elkjöp.

Om man är fallen för drastiska formuleringar, vilket jag sällan är, skulle man säga att oljemiljarder går inte hand i hand med gott omdöme. Om Bergmantorp går hem med denna satsning där event och upplevelser är en väsentlig faktor kan väl Lalandia kasta sig i Varamoviken och drunkna.

För inte så länge sedan hette Depot Mobilia och det namnet lever kvar i folkmun. Dags för ett andra namnbyte till Utopia.

När jag skrivit denna text skickade jag den till en bekant som är centralt placerad i svensk dettaljhandel. Hennes kommentar:


"De stora varuhusens tid är förbi. Se i USA där gapar stora köpcentra tomma. Vi i min bransch är mycket medveten om e-handelns påverkan och många är noggranna med att inte sätta sig i långa hyreskontrakt då köpcentra snabbt kan dö ut och flytta till annat ställe. Något som drar till köpcentra är dock fortfarande Systembolaget."






Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.