Fortsätt till huvudinnehåll

En stark man tog till orda


En kommun har det inte lätt. Alltid är det någon detalj som irriterar kommunens invånare. Dålig snöröjning, potthål i gatan eller fel kost till barnen på förskolan. Listan kan göras lång och kritikerna är många.

Men idag ska jag göra tvärtom och berömma Mjölby kommun. Vi har ett väl fungerande bibliotek till nytta och nöje för alla invånare oavsett storlek och ålder. Det samarbete som inleddes för några år sedan med övriga Östgötakommuner och Tranås fungerar utmärkt. Saknas någon bok på ditt hemmabibliotek så beställer man från något av de övriga biblioteken och inom några dagar har du ett sms om var du kan hämta den. Möjligheten att låna om ska inte heller glömmas bort. Ett par knapptryck på datorn och du har ytterligare tre veckors tid att läsa.

Varje gång jag besöker biblioteket tänker jag på den första gång jag besökte ett kommunfullmäktigemöte på Drabanten i början av 1980-talet. En lång, kostymklädd man i övre medelåldern reste sig och tyckte att alla boklån skulle avgiftsbeläggas. Han var tidigare en s.k. ”stark man” i en av de små landsbygdskommuner som slogs samman med Mjölby stad vid kommunreformen 1971.

Varje gång jag fanns med argumenterade han för avgifter på boklån.. Det skulle lösa kommunens ekonomiska problem påstod han. Han var ensam om den åsikten och till slut orkade inte ens hans partikamrater i Centerpartiet kommentera. Vid en annan debatt underhöll han auditoriet med upplysningar om vilka välsmakande patéer han smakat under en resa till Frankrike. Missuppfattning av ämnet?

Idag kallas Centerpartiet ett liberalt parti men ”starke mannen” kunde nog inte stava till liberal.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...