En våt dröm för en revisor

Elitidrott och stora pengar hänger ihop. Det är inget nytt. Kvällstidningarna skriver ofta om hur fotbolls- och hockeystjärnor lever lyxliv med Zlatan som främsta namn. Den mannen köper fastigheter lika ofta som skrivaren av dessa rader byter skjorta. Nästan lika omskrivet är Svennis Erikssons välbärgade liv.

Men det finns andra som lever gott i utkanten av planen. TV-kommentatorn Lars Granqvist – landets bästa när det handlar om fotboll och ishockey – har haft det goda omdömet att sätta sig själv på bolag och miljonerna trillar in. Hans bolag är en våt dröm för en revisor.

Granqvist Production omsatte 3,9 miljoner kr och redovisade en vinst efter finansnetto på 9,2 miljoner kr för 2018. Hur det går till att redovisa en vinst som är tre gånger större än omsättningen begriper jag inte men en närmare titt i balansräkningen visar att enmansbolaget har eget kapital på 16,3 miljoner kr och skuldbeloppet är blygsamma 400 000kr. Kassalikviditeten är 1565 procent och soliditeten är 94 procent!

Granqvist jobbar för CMore men bolaget har mist allsvenskan till Discovery (kanal 5 och 9) i år. Enligt Idrottens Affärer får CMore nöja sig med SHL och fotbollslandskamperna. Granqvist har sagt att han tar förändringarna med ro för nu kan han luta sig tillbaka och titta på sitt älskade AIK utan att tänka på jobb. Förmodligen den ende med fluga på pressläktaren.

Med den bakgrunden är han kvalificerad att skriva ekonomikrönikor i Dagens Industri precis som den andra långa kollegan Olof Lundh.

Granqvists ekonomiska särställning är något för dagstidningarnas sportjournalister att fundera över medan de sliter sena kvällar och tidiga morgnar. Kanske blir det en höjning av OB-tillägget med några hundringar även i årets avtalsrörelse?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen