Ett eko från förr

Som ett eko från förr.

Det är snart tio år sedan jag lämnade jobbet på Corren. En av mina arbetsuppgifter var att referera kommunfullmäktiges möten. Inte de mest inspirerande arbetsuppgifterna men ibland dök det upp små guldkorn.

Under det första decenniet av 2000-talet, när McDonalds var ensam herre på Viringe, fick dåvarande kommunalrådet Jörgen Oskarsson mycket kritik av moderata lantbrukare för att kommunen köpt på sig för mycket jordbruksmark. Med facit i hand var beslutet att köpa Viringe för handelsändamål ett riktigt beslut. Vi vet hur området ser ut idag. Det finns knappt en ledig kvadratmeter att bebygga och vägrestaurangerna är staplade på varandra. Jureskogs är senaste tillskottet.

Därför log jag lite igenkännande när jag läste Correns artikel om senaste fullmäktigemötet. Moderaten Mats Allard (lantbrukare) kritiserade kommunens köp av Hulje 8:3 som är strategiskt belägen i skärningspunkten mellan E 4, Rv 50 och vägen till Hogstad. Kommunen vill detaljplanera 11 hektar för industri- och handelsändamål och intressenter finns. Marken kostar 5,3 miljoner kr.

Mats Allard sa att det numera krävs synnerliga skäl för att ta jordbruksmark ur produktion och hoppades på uppbackning av Länsstyrelsen och fick stöd av en lantbrukskonsulent på den statliga myndigheten. Planeringschefen Jimmy Johansson på Mjölby kommun är av annan uppfattning och tror inte att Länsstyrelsen sätter käppar i hjulet för kommunens planer.

Jag anser att det vore tjänstefel av en kommun att inte utnyttja guldläget vid Sveriges största pulsåder E 4. Det är ofrånkomligt med intressekonflikter när en stad expanderar. Vad ska annars Mjölby ta vägen om inte på f d åkermark? Jag förmodar att de tre största villaområdena, Eldslösa, Ryttarhagen och Slomarp en gång tiden varit just jordbruksmark. Lundby och Sörby industriområden ligger också på gammal jordbruksmark.

Blivande industriområde eller en fortsättning som åkermark?

Moderaterna i Mjölby är tydligen ett intresseparti för lantbrukare.