Fortsätt till huvudinnehåll

Ett eko från förr


Som ett eko från förr.

Det är snart tio år sedan jag lämnade jobbet på Corren. En av mina arbetsuppgifter var att referera kommunfullmäktiges möten. Inte de mest inspirerande arbetsuppgifterna men ibland dök det upp små guldkorn.

Under det första decenniet av 2000-talet, när McDonalds var ensam herre på Viringe, fick dåvarande kommunalrådet Jörgen Oskarsson mycket kritik av moderata lantbrukare för att kommunen köpt på sig för mycket jordbruksmark. Med facit i hand var beslutet att köpa Viringe för handelsändamål ett riktigt beslut. Vi vet hur området ser ut idag. Det finns knappt en ledig kvadratmeter att bebygga och vägrestaurangerna är staplade på varandra. Jureskogs är senaste tillskottet.

Därför log jag lite igenkännande när jag läste Correns artikel om senaste fullmäktigemötet. Moderaten Mats Allard (lantbrukare) kritiserade kommunens köp av Hulje 8:3 som är strategiskt belägen i skärningspunkten mellan E 4, Rv 50 och vägen till Hogstad. Kommunen vill detaljplanera 11 hektar för industri- och handelsändamål och intressenter finns. Marken kostar 5,3 miljoner kr.

Mats Allard sa att det numera krävs synnerliga skäl för att ta jordbruksmark ur produktion och hoppades på uppbackning av Länsstyrelsen och fick stöd av en lantbrukskonsulent på den statliga myndigheten. Planeringschefen Jimmy Johansson på Mjölby kommun är av annan uppfattning och tror inte att Länsstyrelsen sätter käppar i hjulet för kommunens planer.

Jag anser att det vore tjänstefel av en kommun att inte utnyttja guldläget vid Sveriges största pulsåder E 4. Det är ofrånkomligt med intressekonflikter när en stad expanderar. Vad ska annars Mjölby ta vägen om inte på f d åkermark? Jag förmodar att de tre största villaområdena, Eldslösa, Ryttarhagen och Slomarp en gång tiden varit just jordbruksmark. Lundby och Sörby industriområden ligger också på gammal jordbruksmark.

Blivande industriområde eller en fortsättning som åkermark?
Moderaterna i Mjölby är tydligen ett intresseparti för lantbrukare.

Kommentarer

  1. Känns nästan som bakåtsträvande ideer. Varför ska stan växa mer.
    Det kan komma tider då vi för att överleva måste ha odlingsbar mark att odla etc., våra näringar på. Varför ska vi importera mat, när vi har näringsrik mark både för odlingar av geönsaker och för djur att beta på.
    Hus kan väl med fördel byggas på stenmark.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte riktigt vad stenmark är men du kanske vet var sådan finns i trakten av Mjölby?

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.