Fortsätt till huvudinnehåll

Olika slags snickare



mitt skrivbord ligger en tumstock tillverkad i Hultafors. Den är strategiskt placerad mellan tangentbordet och skärmen. Inte mycket använd, i ganska fint skick.

Dagens kria handlar om hemmasnickare. De där killarna som har snickarbyxor och verktygsbälte hängande runt höfterna. Plus en rejäl prilla under överläppen. Ni ska inte låta lura er av den där bedrägliga outfiten för här finns försäljare, lärare, ingenjörer, bankkamrerer, direktörer, advokater och annat löst folk. Därmed inte sagt att det inte finns duktiga snickare i denna kategori.

Jag delar in hemmasnickarna i två grupper. Den första jobbar fort och systematiskt, äger lämpliga verktyg och maskiner och uppnår sina mål inom rimlig tid. De klarar i regel också att bygga altan, måla, tapetsera, kakla köket och byta packning på badrumskranen. De har en annan märklig egenskap också eftersom de klarar att jobba en hel dag utan annat bränsle än ljummet kaffe och snus. Spillet från deras virkeshögar är minimalt.

Den andra gruppen är mer svårdefinierad. Deras gemensamma nämnare är att de kastar sig in i nya projekt utan att göra klart det förra. De har gott om idéer och planer men svårare att genomföra dem. I trädgården växer högen av skräp vilket är resultatet av flera felmätningar. De har svårt att hitta sina verktyg och en lång tid av arbetstiden går åt att leta. De här kisarna är oemottagliga för den äkta hälftens sarkasmer och sura blickar. Ibland blir de manglade av Arga snickaren på TV.


En riktig snickare och hans lärling.

Hur står det till med återväxten, de där små killarna vars mammor köper snickarbyxor i Ullared? Här anar jag oråd för dagens sjuåringar föredrar paddor, läsplattor och TV-spel framför geopardsågar, fogsvansar och hammare. Framtida lönsamhetsproblem för Clas Ohlson, ÖoB och Jula?

Jag har tummen mitt i handen och står utanför denna manliga gemenskap och försöker kompensera med att jag sett Pelé, Vava och Garrincha på Stockholms stadion 1966 och kan rabbla upp Sveriges VM-lag 1958 från Kalle Svensson i mål till Nacka Skoglund på vänsteryttern.

Mina snickeriförsök under åren har resulterat i gråt, tandagnisslan och allmänt kaos. Alla mina hammare går snett. Numera avstår jag från att försöka.

Varför ligger då en prima tumstock på skrivbordet? Jo, frugan kan ju behöva sätta upp en gardinstång nån gång om året.

Gomidda!


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...