Fortsätt till huvudinnehåll

Ett årsmöte med dramatik


Det är årsmötestider nu. Det gångna verksamhetsåret ska summeras och paketeras och riktlinjerna för det kommande året dras upp.
Dessa möten är i regel ganska tråkiga tillställningar som följer samma mönster år från år. Sittande ordförande får också leda mötet, årets räkenskaper nagelfars, revisorerna ger ansvarsfrihet och någon fråga ställs. Efter tre kvart börjar publiken skruva på sig och sneglar mot kaffebordet. Men första ska plaketterna från klubbmästerskapet delas ut.

Men vid enstaka tillfällen kan det hetta till. Jag tänker på Mjölby GK:s höstmöte 1995 när ekonomin höll på att rämna alldeles. Göran Lövgren röstades bort som ordförande och ersattes av en styrelse med Sören Andersson som ordförande och den senare inledd en tuff besparingskampanj för att klubben skulle överleva. Det krävdes två årsmöten innan beslutet klubbades. Det märkliga var att valberedningen hade så dålig koll på stämningen i klubben att den hela tiden föreslog omval av Lövgren. Någon sådan turbulens har jag inte upplevt i föreningslivet varken förr eller senare.


Jag var redaktör för klubbtidningen dessa år och refererade det första mötet utförligt, och därför har jag än i dag en ganska god bild över vad som hände. Det enda påtagliga resultatet var att en före detta kassör slutade hälsa på stan men det kom jag över utan alltför många tårar på örngottet.

Idag, 25 år senare, är situationen annorlunda. Klubbens ledning har kontroll över ekonomin, en lyckad om- och tillbyggnad har genomförts, restaurangen har etablerat sig på allvar, klubbens miljöarbete har belönats på förbundsnivå och en uppgradering av bevattningssystemet genomförs. En simulator har installerats under vintern. Allt är frid och fröjd, tror jag.

Men klubblivet har förändrats. Viljan är att spela klubbtävlingar på söndagarna har minskat och de flesta vill spela sällskapsgolf med kompisar och släktingar. Med ett lysande undantag. Golfveckan i juli lockar många deltagare och det är ju glädjande.

Återstår bara för undertecknad att få ordning på swingen. Men det är en lång och svårbedömd historia som jag inte ska trötta läsaren med. Har fortfarande inte gett upp hoppet om det där nya klubbsetet som löser alla problem.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.