Fortsätt till huvudinnehåll

Ett årsmöte med dramatik


Det är årsmötestider nu. Det gångna verksamhetsåret ska summeras och paketeras och riktlinjerna för det kommande året dras upp.
Dessa möten är i regel ganska tråkiga tillställningar som följer samma mönster år från år. Sittande ordförande får också leda mötet, årets räkenskaper nagelfars, revisorerna ger ansvarsfrihet och någon fråga ställs. Efter tre kvart börjar publiken skruva på sig och sneglar mot kaffebordet. Men första ska plaketterna från klubbmästerskapet delas ut.

Men vid enstaka tillfällen kan det hetta till. Jag tänker på Mjölby GK:s höstmöte 1995 när ekonomin höll på att rämna alldeles. Göran Lövgren röstades bort som ordförande och ersattes av en styrelse med Sören Andersson som ordförande och den senare inledd en tuff besparingskampanj för att klubben skulle överleva. Det krävdes två årsmöten innan beslutet klubbades. Det märkliga var att valberedningen hade så dålig koll på stämningen i klubben att den hela tiden föreslog omval av Lövgren. Någon sådan turbulens har jag inte upplevt i föreningslivet varken förr eller senare.


Jag var redaktör för klubbtidningen dessa år och refererade det första mötet utförligt, och därför har jag än i dag en ganska god bild över vad som hände. Det enda påtagliga resultatet var att en före detta kassör slutade hälsa på stan men det kom jag över utan alltför många tårar på örngottet.

Idag, 25 år senare, är situationen annorlunda. Klubbens ledning har kontroll över ekonomin, en lyckad om- och tillbyggnad har genomförts, restaurangen har etablerat sig på allvar, klubbens miljöarbete har belönats på förbundsnivå och en uppgradering av bevattningssystemet genomförs. En simulator har installerats under vintern. Allt är frid och fröjd, tror jag.

Men klubblivet har förändrats. Viljan är att spela klubbtävlingar på söndagarna har minskat och de flesta vill spela sällskapsgolf med kompisar och släktingar. Med ett lysande undantag. Golfveckan i juli lockar många deltagare och det är ju glädjande.

Återstår bara för undertecknad att få ordning på swingen. Men det är en lång och svårbedömd historia som jag inte ska trötta läsaren med. Har fortfarande inte gett upp hoppet om det där nya klubbsetet som löser alla problem.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...