Höstutflykten till Ekerum blev något annorlunda. Vältränade ungdomar fick trängas med de vanliga gubbgängen som avslutade golfsäsongen. Helt plötsligt vimlade P 17-landslaget (fotboll) omkring i sina blågula overaller tillsammans med svenska och danska golfproffs som förberedde sig inför SM i matchspel med Landeryds Gabbe Axell som en av deltagarna).
Alla gäster, gamla såväl som unga, har en sak gemensamt. De har samtliga näsan begravd i den smarta telefonen.
Parkerade mig vid 18:e hålets green (Långe Jan) och fick se hur proffsen hanterade det nästan 500 meter långa hålet. Samtliga tre grupper, även tjejerna, gick upp på två slag. Det är en fröjd för en golfvän att se de vita bollarna i luften för att landa på green.
När ett kompisgäng modell äldre äntrar en golfresort (ja det heter så numera) påminner det om lumpen för 50 år sedan men utrustningen är annorlunda. Callaway Big Bertha istället för mauser m/96 eller AK 4. Bagen fylld med choklad, regnställ, extravantar och bild på mor och barnen. Bara kvalitén på starkvarorna är något högre men effekten är densamma. Under lumpartiden uppsöktes något lokalt danshak men dagens hjältar dröjer sig kvar på logementet och diskuterar putteknik, drajvar, taskigt klippta grönytor och oturliga lägen. Den perfekta banan existerar inte och inte heller den perfekta swingen. Historier från tidigare resor återberättas med fler och mustigare detaljer för varje gång och gamla bedrifter putsas till ännu högre glans.
Om du kliver in i en bastu fylld med medelålders herrar som måttar 30 cm mellan fingerspetsarna så är det inte storleken på en viss kroppsdel som beskrivs, utan deras sätt att tala om hur många kortputtar som missats. ”Om jag inte missat dom hade jag vunnit. Så det så”.
Det är ovanligt tyst i bilen när vi lämnar solens och vindarnas ö. Tre dagars friluftsliv tar på krafterna för en kontorsarbetare. Förrådet av bortförklaringar behöver också fyllas på. Väl mött nästa år.
Kommentarer
Skicka en kommentar