Fortsätt till huvudinnehåll

Ombytliga Motalamoderater

 

Foto: MIA KARLSVÄRD. En glad kväll på Dunteberget. Blir det fler?

Två tvister har dominerat i det lokala nyhetsflödet de senaste veckorna. Jag tänker på Boxholms kommuns köp av mejerifastigheten och Piraternas hyrestvist med Motala kommun om Dunteberget.

I det första fallet verkar tvisten har kommit närmare en lösning om man ska tro dagens Corren (fredag) där kommunchefen Göran Lundström uttalat att parterna är överens och att nycklarna till fastigheten levereras under dagen. Endast smärre detaljer återstår i avtalet enligt kommunchefen.

Hoppas att det stämmer för går tvisten till domstol är det bara advokater som tjänar på det för de vet hur man saltar en faktura. Varken Arla eller kommunen har något att vinna på en långvarig process.

                             Låsta positioner

För parterna på Dunteberget verkar det vara låsta positioner. Kommunen viker inte från kravet på 300 000 kr om året enligt uttalanden från kommunstyrelsens nya ordförande Annelie Almérus och det har inte klubben råd med.

Men Motalamoderaterna har ändrat sig förr. För exakt tio år sedan ansökte Piraterna om ett lån på en miljon kr. Då kommenterade kommunstyrelsens dåvarande ordförande Eva Isaksson Ribers (M) Piraternas låneansökan i Corren.(Hon är bortgången idag).

”Vi har gott om likvida medel och att det vore förskräckligt om ett elitlag skulle försvinna på grund av en tillfällig likviditetssvacka”.

Jag erkänner att jag hajade till inför hennes uttalande. Jag har skrivit om kommunalpolitik i västra länsdelen i 30 år och har aldrig tidigare hört någon ledande politiker oavsett partifärg erkänna att kommunen har gott om pengar. Om Piraterna har gjort några amorteringar på det lånet är mig obekant. Något för MVT att gräva i?

Mitt tips är att parterna inte kommer överens och då är risken stor att sista speedwaymatchen körts på Duntis.

 

 

 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.