Fortsätt till huvudinnehåll

Ombytliga Motalamoderater

 

Foto: MIA KARLSVÄRD. En glad kväll på Dunteberget. Blir det fler?

Två tvister har dominerat i det lokala nyhetsflödet de senaste veckorna. Jag tänker på Boxholms kommuns köp av mejerifastigheten och Piraternas hyrestvist med Motala kommun om Dunteberget.

I det första fallet verkar tvisten har kommit närmare en lösning om man ska tro dagens Corren (fredag) där kommunchefen Göran Lundström uttalat att parterna är överens och att nycklarna till fastigheten levereras under dagen. Endast smärre detaljer återstår i avtalet enligt kommunchefen.

Hoppas att det stämmer för går tvisten till domstol är det bara advokater som tjänar på det för de vet hur man saltar en faktura. Varken Arla eller kommunen har något att vinna på en långvarig process.

                             Låsta positioner

För parterna på Dunteberget verkar det vara låsta positioner. Kommunen viker inte från kravet på 300 000 kr om året enligt uttalanden från kommunstyrelsens nya ordförande Annelie Almérus och det har inte klubben råd med.

Men Motalamoderaterna har ändrat sig förr. För exakt tio år sedan ansökte Piraterna om ett lån på en miljon kr. Då kommenterade kommunstyrelsens dåvarande ordförande Eva Isaksson Ribers (M) Piraternas låneansökan i Corren.(Hon är bortgången idag).

”Vi har gott om likvida medel och att det vore förskräckligt om ett elitlag skulle försvinna på grund av en tillfällig likviditetssvacka”.

Jag erkänner att jag hajade till inför hennes uttalande. Jag har skrivit om kommunalpolitik i västra länsdelen i 30 år och har aldrig tidigare hört någon ledande politiker oavsett partifärg erkänna att kommunen har gott om pengar. Om Piraterna har gjort några amorteringar på det lånet är mig obekant. Något för MVT att gräva i?

Mitt tips är att parterna inte kommer överens och då är risken stor att sista speedwaymatchen körts på Duntis.

 

 

 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom