Fortsätt till huvudinnehåll

Myndighetsmegafonen Corren

 

Varför uppträder mitt liv- och husorgan Corren numera som en myndighetsmegafon? Pekpinnar och förebråelser skrivs läsarna på näsan så gott som varje dag.

Jag tar dagens nummer (5/7) som exempel. Förstasidan toppas av nyheten att många östgötar lider av fetma och orsakar regionen stora och onödiga sjukvårdskostnader. En dietist lägger ut texten på sidan A 6-A 7. Överätande kan vara lika svårt att behandla som alkoholmissbruk. Intervjun följs upp av tung statistik ”Så överviktiga är östgötarna. 62 procent av Mjölbyborna är överviktiga liksom 53 procent av Motalaborna. I mitt inre ser jag spärrballonger vagga Kungsvägen och Storgatan fram. Hur gör man sådana undersökningar och hur tillförlitliga är de?

Dietisten som levererar dess alarmerande fakta är mager som en räka och ser inte helt bekväm ut när hon poserar framför sjukhusbyggnaden iförd sjukvårdsuniform. Kanske tänker hon på dagens lunchlåda innehållande sallad, morötter och havsalger?

Ett andra exempel är på sidan B 20. ”Plastskatt på påsar har lett till mer löst avfall”.  Där får vi veta att allmänheten slänger löst avfall i soptunnorna vilket leder till att det optiska sorteringssystemet inte förmår att sortera de gröna plastpåsarna. Sämre arbetsmiljö för personalen och högre kostnader får vi veta. Men är det tidningens sak att informera om detta? Det är väl inga nyheter? Vill Tekniska Verken informera sina kunder om rätt eller fel kan väl storföretaget annonsera, skicka ut informationsbroschyrer eller göra TV-reklam. Eller är Tekniska Verken fattigt?

Jag tycker bara det är tröttsamt när en självständig morgontidning uppträder som myndigheternas förlängda arm och behandlar vuxna läsare som vanartiga tonåringar.

Det här myndighetstjatet påminner mig om uppväxttiden i Motala på 1960-talet. Beträd ej gräsmattan. Bollspel förbjudet! Sa var och varannan skylt. Bollspel ansågs så allvarligt att polisen ryckte ut för att tala de unga busarna tillrätta. En annan tid, en annan värld. Och dit vill väl ingen tillbaka till.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...