Fortsätt till huvudinnehåll

Myndighetsmegafonen Corren

 

Varför uppträder mitt liv- och husorgan Corren numera som en myndighetsmegafon? Pekpinnar och förebråelser skrivs läsarna på näsan så gott som varje dag.

Jag tar dagens nummer (5/7) som exempel. Förstasidan toppas av nyheten att många östgötar lider av fetma och orsakar regionen stora och onödiga sjukvårdskostnader. En dietist lägger ut texten på sidan A 6-A 7. Överätande kan vara lika svårt att behandla som alkoholmissbruk. Intervjun följs upp av tung statistik ”Så överviktiga är östgötarna. 62 procent av Mjölbyborna är överviktiga liksom 53 procent av Motalaborna. I mitt inre ser jag spärrballonger vagga Kungsvägen och Storgatan fram. Hur gör man sådana undersökningar och hur tillförlitliga är de?

Dietisten som levererar dess alarmerande fakta är mager som en räka och ser inte helt bekväm ut när hon poserar framför sjukhusbyggnaden iförd sjukvårdsuniform. Kanske tänker hon på dagens lunchlåda innehållande sallad, morötter och havsalger?

Ett andra exempel är på sidan B 20. ”Plastskatt på påsar har lett till mer löst avfall”.  Där får vi veta att allmänheten slänger löst avfall i soptunnorna vilket leder till att det optiska sorteringssystemet inte förmår att sortera de gröna plastpåsarna. Sämre arbetsmiljö för personalen och högre kostnader får vi veta. Men är det tidningens sak att informera om detta? Det är väl inga nyheter? Vill Tekniska Verken informera sina kunder om rätt eller fel kan väl storföretaget annonsera, skicka ut informationsbroschyrer eller göra TV-reklam. Eller är Tekniska Verken fattigt?

Jag tycker bara det är tröttsamt när en självständig morgontidning uppträder som myndigheternas förlängda arm och behandlar vuxna läsare som vanartiga tonåringar.

Det här myndighetstjatet påminner mig om uppväxttiden i Motala på 1960-talet. Beträd ej gräsmattan. Bollspel förbjudet! Sa var och varannan skylt. Bollspel ansågs så allvarligt att polisen ryckte ut för att tala de unga busarna tillrätta. En annan tid, en annan värld. Och dit vill väl ingen tillbaka till.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.