Fortsätt till huvudinnehåll

Fritt fram för fiske i dammen

 

                                    Vilka huggvilliga  bestar döljer sig bakom denna lugna yta?

I förra veckan fattade tekniska nämnden beslutet att tillåta fiske i dammen som begränsas av Burensköldsbron i söder och Kungsbron i norr. Beslutet är förknippat med vissa villkor, bara handredskap är tillåtna och man får inte stå på någon av broarna och fiska. MSE och fritidsnämnden var tillfrågade men hade inget att erinra innan klubban föll. Beslutet kan ses som något av ett rekord i kommunal senfärdighet.

Jag ska göra ett försök att rekapitulera händelseutvecklingen i detta ärende från det att fiskeentusiasten Esa Hämäläinen skrev ett medborgförslag med just detta innehåll i februari 2018. Fiskare vid dammen skulle liva upp centrumbilden och sådant finns ibland annat i Eskilstunaån och inte minst det populära strömfisket i Norrköping, argumenterade Esa.

Jag hakade på Esas förslag och gav det stöd i bloggen. Jag kontaktade tekniska nämndens ordförande Pelle Gustavsson som tände på förslaget och gjorde en del research innan han lämnade över ärendet till förvaltningens tjänstemän. Innan dess skrev han att han var optimistisk om ett positivt svar på medborgarförslaget. (Tyvärr finns inte Pelle Gustavsson kvar hos oss längre. En omdömesgill och populär politiker med lång tjänstgöring i Mjölby kommun.)

Pelle avslutade mejlet med att ärendet troligen skulle komma upp till sammanträdet i tekniska nämnden i mars 2018 men så blev det alltså inte utan det dröjde till december 2021.

Jag förstår att ett sådant ärende inte tillhör de prioriterade hos kommunen men nästan fyra år från ax till limpa är nästan löjeväckande långsamt. Hoppas att kännedomen om nyheten sprider sig bland fiskarna och att dammens yta klyvs av wobblers och spinnare på jakt efter huggvilliga gäddor. Trädäcket på Stadsparken bör väl passa förträffligt som fiskebrygga en solig dag i maj.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...