Biogas var den kommunala innedrogen för drygt tio år sedan. Många kommuner ville producera biogas för att användas som fordonsgas. Bland annat hade Mjölby kommun planer på att koblajorna från gårdarna Bleckenstad och Hulterstad skulle rötas till fordonsgas och säljas på en mack i Viringe. När den förväntade statliga subventionen uteblev avblåstes detta projekt liksom många andra runt om i landet.
Men Ödeshögs kommun gick vidare och valde att bygga en biogasanläggning i samarbete med Vätternpotatis med potatisslurry som råvara. En investering på 25 miljoner kr vilket är en stor investering för en liten kommun. Året var 2012.
Men nu har också Ödeshög nått vägs ände. Vätternpotatis har sagt upp avtalet och levererar råvaran till annan kund, okänt vilken. Biogasmotorn, den som omvandlas gasen till elektricitet, är till salu och kommunen hoppas få 800 000 kr för den vilket är ungefär hälften av nypriset.
Vad kan man dra för slutsatser av detta? Det är svårt att för en kommun att ge sig in i affärer med det privata näringslivet och ofta slutar det med att kommunen (skattebetalarna) blir sittande med Svarte Petter.
Vad blir nästa kommunala innedrog? Inköp av fallfärdiga kommersiella Gallerior? Nej, Mjölby kommun lär nog förbli ensamma i den branschen.
*
Jag tror att jag upptäckt en ny trend som kan växa sig lika stor som gröna vågen på 1970-talet. Unga välutbildade människor återvänder till landsbygden efter flera år i stan och engagerar sig i föräldragårdens produktion. Nya idéer blåser nytt liv i hembygden. Corren berättar om fyra unga kvinnor i Motala-Vadstenatrakten som har bildat ett nätverk. Det är ingen hejd på superlativerna över det nygamla livet och framtidsutsikterna och LRF-gubbarna gråter säkert en glädjetår.
En artikel på ungefär samma tema hittar vi i B-delen. Paret Alexander och Amanda Palmgren har efter fem år i Malmö köpt ett hus i Rimforsa där de där uppvuxna. Närheten till lugnet och naturen prisas i alla tonarter. På frågan om de saknar något från Malmötiden får reportern svaret: ”Asiatisk mat. Vi hade 30 snabbmatsställen i samma kvarter men här får vi nöja oss med pizza”.
Mat är alltid tungt vägande argument vid valet av bostadsort. Om det är något som skulle locka mig tillbaka till hemstaden Motala är det om Trötte Theodors kiosk på Medevigatan återuppstår.
Kommentarer
Skicka en kommentar