Ett långt arbetsliv i ett slitet kuvert

Ett långt arbetsliv i ett slitet kuvert. Och ett vigselbevis från 1928. Det var vad jag hittade när jag ägnade en måndag åt att leta efter gamla bilder. Egentligen var jag ute efter 45 år gamla bilder från en prisutdelning i Märsta där Gunnar Gren medverkade. Betygen tillhörde min pappa, Bror Jakobsson, (1898-1988) som var en av de yngsta i en syskonskara på 12. Födelseplatsen var Stugubråten i Kvarsebo, en liten gård som var i släktens ägo fram till 1972. Höflig Det äldsta handskrivna betyget är från 1917 och underskrivet av Carl Nordén. Bror kallas stalldräng och betyget berättar att han utfört sina sysslor med noggrannhet, han är nykter, skötsam och ”höflig” och kan rekommenderas till envar. Formuleringarna går igen hos flera arbetsgivare med några variationer. Noggrann, nykter och skötsam kanske låter lite töntigt i nådens år 2022 men jag tycker det är positiva egenskaper i arbetslivet som förtjänar all respekt även idag. Bror gifte sig med Frida Alice Kristina Gustafsson från grannsocknen Krokek i december 1928 och min bror Göran föddes i maj 1929 i Kvarsebo. Göran var tvilling men brodern var dödfödd. Min syster Vivi-Anne föddes tredjedag jul 1932. Under den här perioden inträffar en dramatisk händelse när pappa får benet avsparkat av en häst och ligger flera månader på Söderköpings lasarett. -Hade vi inte haft Stugubråten och stöd från farmor och farfar hade vi svultit ihjäl, berättade mor Lisa många år senare. Harpsundsekan Nästa intressanta dokument är ett maskinskrivet betyg från Forsbergs Båtbyggeri i Kvarsebo där han jobbade1929- 1938. Låter varvsnamnet bekant? Jo, det är samma småbåtsvarv som på 1960-talet blev omskrivet för Harpsundsekan vilken användes vid Nikita Chrustjovs besök hos Tage Erlander på Harpsund. En sådan eka med lång stäv byggde pappa på varvet i Råssnäs i slutet av 1940-talet. Årtalet gör mig lite konfunderad eftersom jag levt i tron att familjen Jakobsson kom till Motala i början av 1930-talet men ett samtal med min syster Vivi rätade ut frågetecknet. Det var depression, ja nästan nödår på 1930-talet och första anställningen var på Engelfabrikerna och där trivdes han inte. Bror Jakobssons yrkesidentitet var snickare och båtbyggare, punkt slut. Familjen hade bara varit Motalabor i tio år när jag föddes 1948. Torpedverkstaden En vändning kom till det bättre när han anställdes som byggnadssnickare när CTV flyttade till Motala från Karlskrona i början av kriget. Där var han med och uppförde verkstadsbyggnaden på Klubbudden för att sedan få anställning på det statliga företaget 1941. Hans huvudsakliga sysselsättning var att reparera torpedverkstadens många båtar så där fick han användning för sina båtkunskaper från Bråviken. Han assisterade även dykarna ute på sjön när de dök efter sjunkna torpeder. Bror lämnade torpedverkstaden 1961 med pension och betyget berättar om en skötsam, pålitlig och yrkesskicklig snickare, som var van att jobba självständigt. Ungefär samma omdömen som på gårdarna hemma i Kvarsebo 50 år tidigare. Luxor Vid 63 års ålder lägger de flesta verktygen på hyllan men Bror sökte och fick nytt jobb på Luxor 500 meter från bostaden på Storgatan 21. Där blev han kvar på heltid till 1969 då han pensionerade sig men slutade aldrig att åta sig diverse extraknäck bland annat åt bostadsrättsföreningarna på Storgatan. På Luxor jobbade han med butiksinredningar främst i Halland och Skåne. Ett sådant var när den gamla arbetsgivaren CTV ringde1969 och bad om hjälp igen med ett par träbåtar som var illa medfarna av tidens tand och Vätterns skarpa vågor. Så Bror packade verktygsväskan igen och yngsta sonen med färskt körkort skjutsade honom till Klubbudden för sista gången.