Som du är klädd blir du hädd. Ditt val av kläder avslöjar vem du vill vara och dina fritidsintressen hänger med även i vardagen.
Vi börjar med den kategori jag känner bäst - golfspelarna. De rutiga byxorna är en myt och jag har inte sett några sedan 1970-talet och jag var bäraren. Om vi börjar nerifrån bär en golfare Adidas- Puma eller Foot-Joy- skor. På huvudet en skärmmössa som heter Titleist eller Ping. och på överkroppen Lyle& Scott t-shirt. Om regnet och vinden rycker tag i dig drar vi på en vindjacka från Abacus eller Cross. Peak duger också , åtminstone till att göra hål i plånboken.
Ridfolket är mer svårplacerade. Såan där snitsiga kavajer i grönt, blått eller rött som man ser på hopp- eller dressyrtävlingar ser man inte så ofta till vardags. Stalltjejer har en sorts åtsmitande byxor och låga kängor. Det förekommer även jackor från Barbour men då krävs innehav av 200 hektar åker och 200 hektar skog.
Båtfolket går inte att undvika. De är mycket väklädda i hamnen även en ljummen försommarkväll. Dockland på fötterna, Sebago eller Helly Hansen på överkroppen och undertill en kraftig polotröja. Snusnäsdukar och skepparmössor är out of date och hör till forntiden och mhagnyfärgade groggar på akterdäck.
Fiskefolket föredrar jeans och greppar en keps med reklam för Abu Garcia. Kan dra på sig en grön regnjacka om vädret slår om. Känns bäst igen på fiskfjällen på skorna. Hustrun står för tillagningen av abborren.
När det gäller husvagnsfolket behöver man inte vara mångordig. Blå träningsoveraller med vita revärer är uniformen. Det vet alla som sett Macken.
I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
Kommentarer
Skicka en kommentar