Fortsätt till huvudinnehåll

Minns ni den heta sommaren 2015?

Nu börjar Göta Kanals omdiskuterade besökscentrum i Berg ta form. Den vinnande arkitektfirman har presenterat tre byggnader med formen av en upp- och nervänd eka till en beräknad kostnad av 80 miljoner kr. Arkitekterna tycker att förslaget passar väl in i miljön vid slussarna. Men minns ni den heta debatten som föregick beslutet sommaren 2015? Dåvarande kanaldirektören Anders Donlau och Motala kommuns utvecklingschef Jan Holmberg drabbade samman inför öppen ridå. Frågan är om svallvågorna i slussen lagt sig ännu. Trätan hade vissa komiska poänger – inte så roliga för de närmast inblandade kanske – men för åskådarna. Det är minst ovanligt att höga tjänstemän drabbar samman verbalt med allmänheten på första parkett. Många Motalabor ogillade placeringen av centrumet i Berg. Motala är centrum för kanalbolaget. Punkt slut. De gav uttryck för sina åsikter på Facebook och måltavla blev vd Anders Donlau. Anders Donlau skrev en temperamentsfull skrivelse till Motala kommun och sade upp bekantskapen med utvecklingschefen och tack vare MVT blev skrivelsen offentlig. Donlau accepterade åsiktsskillnaden om centrumets placering men retade sig på att Facebookinläggen innehöll grova överdrifter, felvinklingar och personangrepp och att Holmberg gillat inläggen på Facebook. Jan Holmberg gjorde en halv pudel när MVT;s reporter Pelle Johansson sökte upp honom och erkände att han slentrianmässigt tryckt på gillaknappen. Mycket vatten har runnit i kanalen sedan dess och protesterna har varit förgäves. Nuvarande vd Roger Altsäter har sluppit offentlig kritik. Jag har ännu inte läst någon motivering till varför centrumet placeras i Berg men gissar att det handlar om ekonomi och att placeringen närmare en större stad ger fler besök i museet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...