Om Gud är god och jordmånen den rätta går det att tjäna mycket pengar på att tillverka jordbruksmaskiner
Fråga bara syskonen Crister, Christina, Andreas och Bo Stark, delägare i familjeföretaget Väderstad AB. De är fyra av Sveriges 542 miljardärer. Crister äger 1,7 miljarder, de övriga 1,4 miljarder kr vardera.
Det är inte jag som påstår detta utan ekonomijournalisten Andreas Cervenka i boken ”Girig-Sverige”. Cervenka har varit noggrann och hämtat uppgifterna från öppna källor, främst databasen Holdings.
Antalet skildringar om det snabbväxande verkstadsföretaget på slätten är många. Det började med syskonens pappa Rune Stark konstruerade en harv som vann grannböndernas gillande.
Företaget utvecklades snabbt med Crister Stark som vd. Medarbetare har beskrivit honom som ett tekniskt geni. En succéstory rakt igenom.
Över tusen miljoner är oerhört mycket pengar och svårt för en löntagare att relatera till. Som en jämförelse kan nämnas att Mjölby kommuns årsbudget är 2 miljarder kr.
Andreas Cervenkas bok handlar inte bara om 542 svenskar med överfull Kisapung i bakfickan. Hans tes är att Sverige genom låga räntor, borttagande av gåvo-, arvs- och fastighetsskatt skapat en osund ekonomi som kan resultera i en ny finanskrasch som 2008. Fastighetsbranschen är främsta boven i dramat. Boken är späckad med siffror och det är inte helt lätt för en lekman att hänga med men är mycket läsvärd. Cervenka har arbetat som ekonomijournalist på Dagens Industri och Svenska Dagbladet innan hamnade på Aftonbladet. Han har också varit utrikeskorrespondent i Silicon Valley och vunnit Stora Journalistpriset tv gånger.
Paradoxen är att vi har världens högsta skatt på arbete och världens lägsta på kapital.
I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
Kommentarer
Skicka en kommentar