Carl Tryggers stipendiestiftelse har sponsrat flera generationer Boxholmsungdomars högre utbildning. Tillgångarna i fonden uppgår till hela 207 miljoner kr.
Jag minns den första gången jag skrev om Carl Tryggers stipendiefond. Det var på 80-talet när den legendariske fackföreningsledaren Thord Lindberg redovisade resultatet för fonden. Fotografen Göran Billeson tog med Thord ut på bron över 32:an för att föreviga honom och hans portfölj med det mäktiga industriområdet som en fond i bakgrunden. Kommer inte ihåg några siffror men de var säkert imponerande med den tidens mått mätt och Thord var nöjd.
På den tiden var jag inte nyfiken på den man som skänkte ett stort antal Boxholms- och Iggesundsaktier med början 1959 men nu har jag tagit skadan igen. Carl Trygger tillhörde svensk industriadel. Bankman, styrelseordförande i Boxholm AB och Iggesund och chefredaktör för Svenska Dagbladet 1939-40. Fadern Ernst Trygger var professor i juridik, universitetskansler och statsminister 1923-24. Kung Gustav V:s förtrogne och rådgivare. En gedigen överklassbakgrund med andra ord.
Carl Trygger (1894-1978) var alltså mannen som tog initiativ till den generösa stipendiefond som givit flera generationer Boxholmsungdomar chansen till högre utbildning. I en annan kontext skulle han karikeras med hög hatt, frack och cigarr i munnen. Knappast någon som bruksarbetare i Boxholm skulle röstat på.
Är det inte en ödets ironi att en man med den bakgrunden blev en sådan välgörare i det socialdemokratiskt sinnade Boxholm? Ett positivt utslag av bruksandan eller en lokal tillämpning av Saltsjöbadsavtalet som kännetecknade arbetslivet i landet under förra seklet? Eller är en överklassperson som vurmade för folkbildning utan att ta omvägen över ABF?
Kapitalismen är kanske inte så dum ändå?
Vid årsskiftet var det bokförda värdet 173 291 078 kr och marknadsvärdet 207 431 491 kr. Tanken svindlar över den positiva utvecklingen. Som en jämförelse kan nämnas att marknadsvärdet år 2016 var 145 miljoner kr.
I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...


Kommentarer
Skicka en kommentar