Med Jacob vid tangentbordet

Visst är den vacker   Det var vid den här tiden på året som man kunde få uppdraget att skriva en lokal årskrönika. Tunga tidningslägg bars upp från källaren. Ett ganska tidsödande men trivsamt jobb med möjligheter till reflektioner och eftertanke. Ganska uppmuntrande också för det visade sig att det hände mera än vad man i regel mindes och man tvingades sovra i materialet för att få plats i det tilldelade utrymmet. Därför gör jag ett försök att sammanfatta 2013 i mitt inskränkta perspektiv. Jag börjar med det roligaste. Äntligen stod Motalabron över Skepparpinan klar och invigningen med kungen på plats blev en festlig tillställning trots den pinande blåsten. För någon vecka sedan kom ett besked att den tunga trafiken på Storgatan minskat med 60 procent och den totala med 30 procent vilket bevisar att brobygget gett avsedd effekt. Tyvärr har det visat sig att området mellan Storgatan och Herrgårdsgatan (Ostdalen) fått mer personbilstrafik. Stängningen av Norra Herrg...

En vy från det utmärkta sjuans korthål   I oktober 2011 spelade vi Loftahammar. En varierande och kuperad niohålsbana i bra skick där hålen är omgivna av hög tallskog. En typisk sommarbana med högt tryck under juni, juli och augusti men när vi spelade var vi ensamma. En angenäm runda och ett besök jag gärna vill göra om. Banan ligger liksom kyrkan mitt i byn och klubbhuset var inrymt i en del av ortens ålderdomshem. Ingen restaurang men goda utrymmen för kansli, omklädningsrum och en välsorterad shop. Nu har samarbetet med Västerviks kommun antagit andra former. Kommunen blir hyresgäst hos golfklubben istället som bygger ett klubbhus. Projektet innebär att kommunen får tillgång till det nya klubbhuset som fritidsgård för Loftahammars skolas 40 elever. Samarbetet golfklubben och skolan gav tre miljoner kronor från statliga Arvsfonden som förvaltas av Kammarkollegiet. Tanken med samarbetet är att kommunen ska kunna använda det nya klubbhuset för skolans fritidsve...

Resultatet av tisdagens exekutiva auktion på kv Lärdomsljuset var inte bra för Mjölby. Bara två bud på summor som låg långt ifrån de begärda 1,9 miljonerna. Risken är stor att Mjölby begåvas med ett nytt hål i stadsbilden. Det räcker så gott med grushögen som blev kvar efter kvarnens rivning på Magasinsgatan för ett par år sedan. Kronofogdens diskreta annons för några veckor sedan kan många ha missat och förhoppningsvis kan publiciteten i gårdagens Corren locka fler intressenter till nästa auktion som ska hållas i mars. Om även denna misslyckas skulle jag gärna vilja veta vilka reservplaner kommunen har. För så här kan det bara inte se ut i åratal framöver.

Platsen för den falska skylten. Boxholm var ett populärt ställe för filminspelningar i början av 1980-talet. Det började med att TV- serien om Ernst Rolfs liv Lykkeland förlade inspelningen av en scen till Boxholms Folkets Park som hade den rätta 20-talslooken. Jag fick en statistroll i inspelningen och fick klart för mig vilken omständlig procedur det är att spela in film. Ljudet från en förbipasserande moped eller flygplan räckte för att regissören fick avbryta inspelningen. Brandkåren var där för att åstadkomma ett regn. Jag utnyttjade väntetiden till att intervjua huvudrollsinnehavaren, den genomtrevlige operasångaren Hans Josefsson. Man var flitig på den tiden. Min egen insats som statist satte inga större spår. Jag syntes bara i silhuett i salongen bland många andra statister och jag tvingades peka ut min ”rollfigur” för mina anhöriga vid premiären. Döm om min förvåning när SVT dök upp sommaren därpå med ytterligare ett inspelningsgäng. Den här gången spelad...

En pudel (Demirok) , en halv pudel (Hågbrant), ingen pudel alls (Lindvall). Det blev resultatet av Correns artikelserie om festglada Linköpingspolitiker och -tjänstemän. Trion har träffat höga representanter för Fastighets AB L E Lundberg vid två tillfällen i samband med en marktävling. Klart olämpligt att umgås på detta sätt, tycker många. Nu tror jag inte att utgången av tävlingen på något sätt påverkades av dessa träffar på Cloetta Center och på Lundbergs kontor i Norrköping. På den punkten förtjänar Paul Lindvalls förklaring tilltro. Det är naturligtvis groggbuffén i Norrköping som sticker i ögonen. Jag blir inte upprörd över detta för det är liksom Sölve et consortes som satte ribban i Östergötland för 20 år sedan. Ur förundersökningsprotokollet minns jag en konferensresa på en Ålandsbåt där sällskapet började supa kl 19 och slutade kl 03. Sölve kallade detta för intern representation. Vem är mannen att sammanfatta gårdagens diskussioner efter en sådan sittning? ...