En fejkad grön skylt

Platsen för den falska skylten.

Boxholm var ett populärt ställe för filminspelningar i början av 1980-talet. Det började med att TV- serien om Ernst Rolfs liv Lykkeland förlade inspelningen av en scen till Boxholms Folkets Park som hade den rätta 20-talslooken. Jag fick en statistroll i inspelningen och fick klart för mig vilken omständlig procedur det är att spela in film. Ljudet från en förbipasserande moped eller flygplan räckte för att regissören fick avbryta inspelningen. Brandkåren var där för att åstadkomma ett regn. Jag utnyttjade väntetiden till att intervjua huvudrollsinnehavaren, den genomtrevlige operasångaren Hans Josefsson. Man var flitig på den tiden.

Min egen insats som statist satte inga större spår. Jag syntes bara i silhuett i salongen bland många andra statister och jag tvingades peka ut min ”rollfigur” för mina anhöriga vid premiären.

Döm om min förvåning när SVT dök upp sommaren därpå med ytterligare ett inspelningsgäng. Den här gången spelade man in Indiankojan, en barn- och ungdomsserie med den finska aktrisen Birgitta Ulfsson i huvudrollen. Gruppen fanns i Boxholm hela sommaren och gjorde sig riktigt hemmastadda. Festade en hel del och besökte gärna en villa i Fällhagen av olika skäl.

För att spela in en scen behövdes ett systembolag vilket saknades i Boxholm på tiden. Valet föll på en damfrisering i hörnet av Storgatan-Nygatan mitt emot Correns redaktion på Storgatan 25 och den ordinarie skylten byttes ut mot den världsberömda gröna. Scenen spelades in på en förmiddag men ingen brydde sig om plocka ner den fejkade skylten efteråt.

Skylten ställde till problem för den Stockholmare som parkerade på Storgatan en fredagseftermiddag och skyndade över till butiken. Hur han än ryckte och drog i dörren förblev den låst. Jag förbarmade mig över honom och förklarade att det aldrig funnits något bolag där utan det var en kvarglömd skylt efter en filminspelning. ”Närmaste inköpsställe ligger i Mjölby.”

Han tittade förbryllad på mig och vägrade till en början att acceptera förklaringen. Han trodde nog att jag var den sista resten av ortens IOGT-NTO som i överambition skulle beröva honom chansen till en välförtjänt fredagskvarting. Han lämnade Boxholm i hög fart i riktning norrut.

Ett myllrande folkliv på Storgatan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen