Fortsätt till huvudinnehåll

En fejkad grön skylt




Platsen för den falska skylten.

Boxholm var ett populärt ställe för filminspelningar i början av 1980-talet. Det började med att TV- serien om Ernst Rolfs liv Lykkeland förlade inspelningen av en scen till Boxholms Folkets Park som hade den rätta 20-talslooken. Jag fick en statistroll i inspelningen och fick klart för mig vilken omständlig procedur det är att spela in film. Ljudet från en förbipasserande moped eller flygplan räckte för att regissören fick avbryta inspelningen. Brandkåren var där för att åstadkomma ett regn. Jag utnyttjade väntetiden till att intervjua huvudrollsinnehavaren, den genomtrevlige operasångaren Hans Josefsson. Man var flitig på den tiden.

Min egen insats som statist satte inga större spår. Jag syntes bara i silhuett i salongen bland många andra statister och jag tvingades peka ut min ”rollfigur” för mina anhöriga vid premiären.

Döm om min förvåning när SVT dök upp sommaren därpå med ytterligare ett inspelningsgäng. Den här gången spelade man in Indiankojan, en barn- och ungdomsserie med den finska aktrisen Birgitta Ulfsson i huvudrollen. Gruppen fanns i Boxholm hela sommaren och gjorde sig riktigt hemmastadda. Festade en hel del och besökte gärna en villa i Fällhagen av olika skäl.

För att spela in en scen behövdes ett systembolag vilket saknades i Boxholm på tiden. Valet föll på en damfrisering i hörnet av Storgatan-Nygatan mitt emot Correns redaktion på Storgatan 25 och den ordinarie skylten byttes ut mot den världsberömda gröna. Scenen spelades in på en förmiddag men ingen brydde sig om plocka ner den fejkade skylten efteråt.

Skylten ställde till problem för den Stockholmare som parkerade på Storgatan en fredagseftermiddag och skyndade över till butiken. Hur han än ryckte och drog i dörren förblev den låst. Jag förbarmade mig över honom och förklarade att det aldrig funnits något bolag där utan det var en kvarglömd skylt efter en filminspelning. ”Närmaste inköpsställe ligger i Mjölby.”

Han tittade förbryllad på mig och vägrade till en början att acceptera förklaringen. Han trodde nog att jag var den sista resten av ortens IOGT-NTO som i överambition skulle beröva honom chansen till en välförtjänt fredagskvarting. Han lämnade Boxholm i hög fart i riktning norrut.

Ett myllrande folkliv på Storgatan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.