Fortsätt till huvudinnehåll

Gratis groggar smakar bäst



En pudel (Demirok), en halv pudel (Hågbrant), ingen pudel alls (Lindvall). Det blev resultatet av Correns artikelserie om festglada Linköpingspolitiker och -tjänstemän.

Trion har träffat höga representanter för Fastighets AB L E Lundberg vid två tillfällen i samband med en marktävling. Klart olämpligt att umgås på detta sätt, tycker många.

Nu tror jag inte att utgången av tävlingen på något sätt påverkades av dessa träffar på Cloetta Center och på Lundbergs kontor i Norrköping. På den punkten förtjänar Paul Lindvalls förklaring tilltro.

Det är naturligtvis groggbuffén i Norrköping som sticker i ögonen. Jag blir inte upprörd över detta för det är liksom Sölve et consortes som satte ribban i Östergötland för 20 år sedan. Ur förundersökningsprotokollet minns jag en konferensresa på en Ålandsbåt där sällskapet började supa kl 19 och slutade kl 03. Sölve kallade detta för intern representation. Vem är mannen att sammanfatta gårdagens diskussioner efter en sådan sittning?

Självklart smakar gratis groggar bäst. Men baksmällan är lika djävulsk fördenskull. I detta fall dröjde baksmällan fyra år.

Men en fråga inställer sig. Varför flyter denna historia upp till ytan efter fyra år? Den närmast liggande förklaringen är att detta är ett inslag i den eviga kampen mellan Michael Cocozza och Lindvall. Botrygg bjöds inte in till tävlingen och den stridbare byggmästaren glömmer aldrig en oförrätt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...