Fortsätt till huvudinnehåll

Vi sammanfattar 2013



Visst är den vacker

 
Det var vid den här tiden på året som man kunde få uppdraget att skriva en lokal årskrönika. Tunga tidningslägg bars upp från källaren. Ett ganska tidsödande men trivsamt jobb med möjligheter till reflektioner och eftertanke. Ganska uppmuntrande också för det visade sig att det hände mera än vad man i regel mindes och man tvingades sovra i materialet för att få plats i det tilldelade utrymmet.

Därför gör jag ett försök att sammanfatta 2013 i mitt inskränkta perspektiv. Jag börjar med det roligaste. Äntligen stod Motalabron över Skepparpinan klar och invigningen med kungen på plats blev en festlig tillställning trots den pinande blåsten. För någon vecka sedan kom ett besked att den tunga trafiken på Storgatan minskat med 60 procent och den totala med 30 procent vilket bevisar att brobygget gett avsedd effekt. Tyvärr har det visat sig att området mellan Storgatan och Herrgårdsgatan (Ostdalen) fått mer personbilstrafik. Stängningen av Norra Herrgårdsgatans utfart mot Storgatan anges som boven i dramat. Sådana erfarenheter har man också gjort på andra håll när genomgripande åtgärder genomförts. Antalet bilar minskar inte utan söker sig andra vägar. Hoppas man hittar en godtagbar lösning.

För Mjölbys del kunde 2013 varit roligare. Turerna kring mögelskolan Östergården tog ibland farsartade former och inget hände med grushögen på Magasinsgatan och kvarteret Lärdomsljuset är fortfarande obebyggt. Tråkigt för Mjölbys centrala delar är inte berömt för sin skönhet och de här hålen förfular ytterligare. Biogasprojektet gick också i stöpet.

Skattehöjningen med 95 öre, landets näst högsta, orsakar inga glädjeyttringar. När kommunalrådet Cecilia Vilhelmsson uttalade sig för TT i förra veckan sa hon att förvånansvärt få invånare klagat. Tror jag det. Cecilia Vilhelmsson visar sig sällan offentligt utan nöter korridorerna i Stadshuset. Hon borde kliva fram, visa vägen med hela handen och ingjuta Mjölbyborna framtidstro och hopp. Debatt och opinionsbildning är väl en politikers livsluft?

I Boxholm fick Per-Arne Larsson kröna sin karriär med invigningen av den nya tågverkstaden vid sågen. Det är sällan som en politiker får en omedelbar respons på en konkret idé. Om någon vecka lämnar Per-Arne sitt uppdrag. Förhoppningsvis med snuggan i gott förvar.
Inte fullt så vacker.
Trätorna kring vindkraften fortsätter i Ödeshög. Den största nyheten var väl att Magnus Oscarsson är förstanamnet på kds riksdagslista och har en god chans att bli vald om hans parti klarar fyraprocentsspärren. Ska bli intressant att se vem partiet skakar fram som ersättare till Oscarsson. För att inneha en ledande post i den turbulenta Ödeshögspolitiken krävs matjord i fickorna och nerver av stål.

I Vadstena diskuteras det livligt om Asylenparken ska bebyggas med punkthus. Politikerna är ense men motståndarna är en röststark grupp och har t o m mobiliserat hjälp från Italien. Den italienska inblandningen anser jag vara förmäten. Vad skulle Roms borgmästare säga om en grupp Vadstenbor hade synpunkter på skötseln av Spanska trappan? 60-40 är mitt odds för att det blir en bebyggelse trots allt.

På Linköpings stadshus gjordes high-five i veckan. Inte för att Paul Lindvall druckit grogg med självaste Fredrik Lundberg utan Saabs försäljning av Gripen till Brasilien. Man kan diskutera om det är ett moraliskt dilemma med ett företag som tillverkar krigsmateriel men det som är bra för Saab är bra för Linköping. Och det som är bra för Linköping är bra för Mjölby, Motala, Boxholm, Vadstena och Ödeshög. Linköpings betydelse som draglok för övriga Östergötland ska inte underskattas.

Idrotten då. Ja, jag tänker väl inte uppehålla mig vid LHC för det gör Corren mer än väl. Norrköping och Åtvidaberg gjorde två godkända säsonger men inte mer. Mjölby HC sladdar i div I E och får kanske svårt att undgå degradering. Den lokala fotbollen står och stampar medan MAIF som vanligt pendlar mellan div I och div II. Ett lysande undantag är Piraterna med två guld på de tre senaste säsongerna. Måste kännas skönt att tvåla till Vargarna gång på gång. 

Det vackraste i Mjölby.

Golfen har en stor plats i mitt hjärta vilket knappast undgått någon. Säsongen inleddes med problem på grund av vårvinterns frystorka men banorna blev allt bättre ju längre säsongen led tack vare det fina sommarvädret. Mjölby GK firade 30 år i en positiv anda och utsågs av Östergötlands Golfförbund till årets golfklubb. Det var främst klubbens miljöcertifiering som tilltalade förbundet. Medlemsutvecklingen är positiv.

På höstkanten gjorde jag några besök på Vadstena GK tillsammans med goda kamrater som återupptagit golfen. Det är alltid kul att komma till Vadstena där jag lärde mig spela för 40 år sedan. Klubben och banan har gjort stora framsteg sedan början av 70-talet. Ombergs GK arrangerade sin första proffstävling i september och det var en stor glädje att se Mjölbyfödde Gustav Adell defilera hem segern och 20 000 kr.

Det var det hele. För denna gång.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.