Visst känner ni igen Greg Norman som 24-årig vinnare på Vasatorp.
Vi tillbringade, som så ofta på den tiden, ett par semesterveckor på Borstahusens camping utanför Landskrona, närmaste granne med golfklubben som arrangerade match-SM för amatörer veckan före SEO. Nog för att vi imponerades av kraften och precisionen i Krister Kinells, Bob Bäckstedts och Jan Rubes utslag men proffsen på Vasatorp lyfte spelet till en för mig okänd dimension.
Greg Normans första utslag på en cirka 500 meter lång par femma, dogleg vänster, skruvade sig i hålets längdriktning och lade sig mitt i banan. Sedan ett mellanjärn fram till foregreen, en chip och en kort putt för birdie. Och så där höll han på hela ronden. Det såg så lätt ut.
Det kom några häftiga åskskurar och greenerna var mjuka. På ett 120 meter långt korthål stannade vi till. Bollarna satt kring pinnen som skotten på en luftgevärstavla. Vi gapade.
Sedan blev det fler proffstävlingar, de flesta på Barsebäck. Jag har spelat Barsebäck vid några tillfällen och det var alltid lika fascinerande att se hur proffsen tog sig an samma hål man spelat själv, låt vara att de spelade från vit tee.
Den tävling jag minns bäst från Barsebäck är Nick Faldos uppvisning 1992. Kollade in hans noggranna uppvärmning på puttinggreen. Bara den delen av uppvärmningen tog 45 minuter. När han gått igenom alla stationer hade det gått lika lång tid som hela ronden. Faldo var en perfektionist som inte lämnade något åt slumpen men så var han också världsbäst de första åren av 1990-talet.
Stämningen på Barsebäck är oemotståndlig under en stor tävling. Den gör att man står ut med de oändliga bilköerna upp emot påfarten till motorvägen.
Sommaren 1980 såg jag en proffstävling för första gången – Scandinavian Enterprise Open (Tumbas skapelse) på Vasatorp. En fantastisk upplevelse där en 24-årig Greg Norman kom från ingenstans och krossade allt motstånd med en 64:a på söndagen. Då var den finskättade australiern i början av sin karriär. Hur framgångsrik den blev vet ni ju.
Vi tillbringade, som så ofta på den tiden, ett par semesterveckor på Borstahusens camping utanför Landskrona, närmaste granne med golfklubben som arrangerade match-SM för amatörer veckan före SEO. Nog för att vi imponerades av kraften och precisionen i Krister Kinells, Bob Bäckstedts och Jan Rubes utslag men proffsen på Vasatorp lyfte spelet till en för mig okänd dimension.
Greg Normans första utslag på en cirka 500 meter lång par femma, dogleg vänster, skruvade sig i hålets längdriktning och lade sig mitt i banan. Sedan ett mellanjärn fram till foregreen, en chip och en kort putt för birdie. Och så där höll han på hela ronden. Det såg så lätt ut.
Det kom några häftiga åskskurar och greenerna var mjuka. På ett 120 meter långt korthål stannade vi till. Bollarna satt kring pinnen som skotten på en luftgevärstavla. Vi gapade.
Sedan blev det fler proffstävlingar, de flesta på Barsebäck. Jag har spelat Barsebäck vid några tillfällen och det var alltid lika fascinerande att se hur proffsen tog sig an samma hål man spelat själv, låt vara att de spelade från vit tee.
Den tävling jag minns bäst från Barsebäck är Nick Faldos uppvisning 1992. Kollade in hans noggranna uppvärmning på puttinggreen. Bara den delen av uppvärmningen tog 45 minuter. När han gått igenom alla stationer hade det gått lika lång tid som hela ronden. Faldo var en perfektionist som inte lämnade något åt slumpen men så var han också världsbäst de första åren av 1990-talet.
Stämningen på Barsebäck är oemotståndlig under en stor tävling. Den gör att man står ut med de oändliga bilköerna upp emot påfarten till motorvägen.
Kommentarer
Skicka en kommentar