Fortsätt till huvudinnehåll

Dagen då den vita hajen krossade Vasatorp

Visst känner ni igen Greg Norman som 24-årig vinnare på Vasatorp.

Sommaren 1980 såg jag en proffstävling för första gången – Scandinavian Enterprise Open (Tumbas skapelse) på Vasatorp. En fantastisk upplevelse där en 24-årig Greg Norman kom från ingenstans och krossade allt motstånd med en 64:a på söndagen. Då var den finskättade australiern i början av sin karriär. Hur framgångsrik den blev vet ni ju.

Vi tillbringade, som så ofta på den tiden, ett par semesterveckor på Borstahusens camping utanför Landskrona, närmaste granne med golfklubben som arrangerade match-SM för amatörer veckan före SEO. Nog för att vi imponerades av kraften och precisionen i Krister Kinells, Bob Bäckstedts och Jan Rubes utslag men proffsen på Vasatorp lyfte spelet till en för mig okänd dimension.


Greg Normans första utslag på en cirka 500 meter lång par femma, dogleg vänster, skruvade sig i hålets längdriktning och lade sig mitt i banan. Sedan ett mellanjärn fram till foregreen, en chip och en kort putt för birdie. Och så där höll han på hela ronden. Det såg så lätt ut.


Det kom några häftiga åskskurar och greenerna var mjuka. På ett 120 meter långt korthål stannade vi till. Bollarna satt kring pinnen som skotten på en luftgevärstavla. Vi gapade.
Sedan blev det fler proffstävlingar, de flesta på Barsebäck. Jag har spelat Barsebäck vid några tillfällen och det var alltid lika fascinerande att se hur proffsen tog sig an samma hål man spelat själv, låt vara att de spelade från vit tee.


Den tävling jag minns bäst från Barsebäck är Nick Faldos uppvisning 1992. Kollade in hans noggranna uppvärmning på puttinggreen. Bara den delen av uppvärmningen tog 45 minuter. När han gått igenom alla stationer hade det gått lika lång tid som hela ronden. Faldo var en perfektionist som inte lämnade något åt slumpen men så var han också världsbäst de första åren av 1990-talet.


Stämningen på Barsebäck är oemotståndlig under en stor tävling. Den gör att man står ut med de oändliga bilköerna upp emot påfarten till motorvägen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...