Det är mycket Leif Gustav Willy nu. TV-program, egen kolumn i Expressen, nästan dagliga intervjuer i kvälls- och dagspress. Han övertrumfar sin gamle jaktkompis Jan Guillou i antalet mediala framträdanden. Hans lite udda, nästan nonchalanta uppförande tycks bara öka hans popularitet men ingen ifrågasätter hans kunskaper i kriminologi. Förmodligen har han sina belackare bland forskarkollegor men ingen vågar sätta ut hakan offentligt.
Det är påfallande vilken respekt han bemöts av i alla intervjuprogram. Ingen rutinerad polischef säger emot professorn vilket tydligt framgår i de program som sänts i Veckans brott (TV 1).
Jag har läst flera av Leif G W Perssons böcker och kan konstatera att de första som skrevs på 1980-talet, Grisfesten, Profitörerna och Samhällsbärarna, också är de bästa. De senare tyngs ner av hans beskrivningar av mat och dryck. Där är han lika långrandig som Jan Guillous utläggningar om olika skjutvapens egenskaper. Allra mest kommer hans stilistiska förmåga till uttryck i de krönikor han skriver i Expressen.
Parallellerna mellan skottlossningarna i Malmö och Lasermannen (John Ausonius) härjningar i Stockholm 20 år tidigare är uppenbara. Gellert Tamas bok Lasermannen – En berättelse om Sverige är ett lästips för den som vill/orkar följa polisens spaningsarbete i detalj.
Kommentarer
Skicka en kommentar