Söndagen bjöd på en överraskning. Eftersom jag hade Vadstena som klubbadress de tio första åren av mitt golfliv lockades jag och kompisen Göran Palmqvist av Vadstenas annons om greenfee för 100 kronor och lunch. Det brukar bli några rundor där varje säsong.
Någon form av marknadsföring och ett sätt att få in lite pengar i säsongens slutskede var min tolkning. Därför blev jag överraskad när arrangörerna hade ställt upp ett särskilt bord i foajén där vi välkomnades hjärtligt. När vi betalat hundringen fick vi fylla i ett formulär med namn, adress, klubbtillhörighet, telefonnummer och golf-id. Med lunchbiljetten följde en skriftlig information om klubbens medlemsformer och avgifter.
Då parkeringen var välfylld trodde vi att vi skulle få vänta på en starttid men slussades ut omgående till första tee. Smidigt som tusan.
Rundan var riktigt trevlig, banan var i gott skick med utmärkta greener och inte blev det sämre när solen bröt igenom under sista nio. Utsikten från 15:e tee med ett soldisigt Omberg i bakgrunden var bedårande och som vanligt hade jag glömt kameran.
Jag har ingen tanke på att byta klubb men erkänner att jag är nyfiken på hur den här kampanjen ska följas upp. Traditionellt sett har golfklubbar riktat sitt rekryteringsarbete mot nybörjare men i detta fall är målgruppen etablerade spelare. Undrar vad grannklubbarna tycker om det?
Undertecknad och flera av mina spelkompisar ser gärna att Vadstena finns med i alliansen. Men Vadstena har uppenbarligen valt en egen och annorlunda väg.
Kommentarer
Skicka en kommentar