Fortsätt till huvudinnehåll

Pengar och position betyder allt


En svensk riking med status och tyngd seglar sin 37-fots yacht Gotland runt, bor på gods i Sörmland, jagar älg tillsammans med kungen och tillbringar somrarna i Torekov.

Så ser i grova drag den svenska överklassen ut. Den erfarne ekonomijournalisten Bengt Ericson gör i boken Den nya överklassen (Fischer & Co) en detaljerad genomgång av Sveriges 300 rikaste personer.

Förutom alla finanssiffror kartlägger han utbildningsvägar, umgänge, bostäder, bilmärken, nöjesliv och fritidssysselsättningar. Den nya ekonomiska överklassen har gått Handelshögskolan, bor på Östermalm och/eller sörmländska gods och semestrar i Torekov. De allra rikaste äger också gods på den engelska landsbygden (Penser, Persson och Rausing).
Golfen är överspelad som fritidssysselsättning sedan den blivit var mans sport. Sveriges rikingar ger sig hellre ut på havet i dyra motor- och segelyachter, jagar (helst i kungens jaktklubb) eller bygger upp konstsamlingar i egna hallar.

Ericson är bitsk och rolig och radar upp exempel på en statusjakt som närmar sig löjets gräns. Arrogansen och den uppblåsta självbilden är gränslös hos somliga.

Ericson kan inte förstå hur Wallenbergs kan ha ett sådant inflytande i svenskt näringsliv. De är inte ens särskilt rika i jämförelse med Ingvar Kamprad, Stefan Persson (H&M) och familjen Rausing (Tetra Pak). Däremot är Wallenbergarna kreativa när det gäller att skaffa hög ersättning för några timmars styrelsejobb. I hans ögon får endast familjerna Persson och Rausing godkänt som ansvarstagande medmänniskor som i tysthet skänker stora pengar till välgörenhet och medicinsk forskning.

Boken innehåller också namn som var totalt okända för mig, nämligen de svenskar som flyttade till Ryssland i början av 1990-talet när ryska staten privatiserade sina bolag. Gerard de Geer var den förste och även den framgångsrikaste. Dessutom finns en sextett unga män som blev mångmiljonärer före 40 års ålder. De gjorde förmögenheter i banking men framförallt i olje- och gasindustrin. Den gemensamma nämnaren är att de skyr publicitet. De har inget behov av att visa upp sig och sina rikedomar i Dagens Industri eller Veckans Affärer.

Författaren avlivar myten att det är omöjligt att starta företag och bygga upp en förmögenhet i Sverige. Flera begåvade unga män har utvecklat nya produkter och startat framgångsrika företag inom telekommunikation och systemutveckling för finansiella program. Niklas Zennström blev stormrik 2005 när han sålde gratistelefonibolaget Skype till amerikanska Ebay för 21 miljarder kronor varav 3,2 miljarder hamnade i hans egen ficka.

IKEA:as grundare och frontfigur Ingvar Kamprad är snudd på helgonförklarad hos den svenska allmänheten men Bengt Ericsson låter sig inte luras. Möbellegenden är ett marknadsföringsgeni som inpräntat myten om sig själv som en anspråkslös, snusande smålänning med rostig Volvo, men som i själva verket lyfter miljarder kronor i årlig utdelning via någon av de många stiftelserna med säte i Holland eller Västindien. Stiftelserna och deras inbördes samband är konstruerade på ett sådant sätt att insyn är omöjligt.

Ericson berättar en historia från 1988 när han träffade Ingvar Kamprad för en intervju:
”Det var överenskommet att vi skulle träffas på Ikeas internationella högkvarter i danska Humlebaek, beläget söder om Helsingör. Jag hade dock kraftigt missbedömt restiden från Kastrup och anlände, under många ursäkter, mer än en halvtimme försenad.

Kamprad sade att det var okej och fråga om jag hunnit äta lunch. På mitt nekande svar drog han ut en skrivbordslåda, plockade fram en påse och presenterade en smörgås, som såg ut att ha varit med ett tag. Ostskivan hade antagit formen av en skateboardramp.

Du kan få vad som är kvar av min, erbjöd han flott.

Episoden var omöjlig att utelämna i det reportage som jag sedan skrev, med den obligatoriska kommentaren om det småländska arvet. En tid senare träffade jag en Ikea-direktör som läst artikeln.

Att du gick på det enkla knepet, sade han med ett snett leende. Det där hade Ingvar naturligtvis planerat i förväg.

Ingvar Kamprad är ett marknadsföringsgeni, både när det gäller att sälja in sitt företag och den egna personen” avslutar Bengt Ericson.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och