Fortsätt till huvudinnehåll

Vad är Sanningen om IKEA


Ett illasinnat hopkok av fakta från en bitter och försmådd f d anställd eller en intressant genomlysning av ett av Sveriges största företag? Johan Stenebo har skrivit boken Sanningen om IKEA och jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till innehållet.
Den här typen av avslöjande-litteratur inifrån ett företag eller en organisation är inte vanliga i Sverige men förekommer desto oftare i den anglosaxiska världen. Men det är onekligen spännande att följa med bakom kulisserna i ett av världens starkaste varumärken, inte minst i förklaringarna till varför varuhusen ser ut som de gör.
Det är lätt att bara ta fasta på det negativa och Stenebo är hård i sin kritik av f d chefer och kolleger men han hyllar också många begåvade yrkesmän och –kvinnor i organisationen.
Stenebo är full av beundran för Ingvar Kamprads begåvning och tvekar inte att kalla möbellegendaren för ett geni. Kamprad ser sammanhang som ingen annan ser och anar problem långt före någon annan. Vid de årliga sortimentsveckorna briljerar Kamprad med sitt hästminne och detaljkunskaper. Stående på golvet håller han reda på råvarupriser, tre olika valutakurser, produktionskostnader och logistikkostnader fram till produktens pris och plats på varuhusets golv.

All denna briljans döljs bakom en fasad av snus, rutiga skjortor samt påstådd dyslexi och alkoholism. Enligt Stenebo existerar varken dyslexi eller alkoholism. Problemen är överdrivna.
Kamprad är snål och där om cirkulerar många söta historier i och utanför företaget. Men även denna sanning är tudelad enligt Stenebo. Som nyanställd assistent fick han en utskällning för att han glömde släcka efter sig en tidig morgon men samtidigt har han sett Kamprad omgående godkänna projekt för hundratals miljoner kronor vid ett sammanträde för att han anser att produktidén är rätt.
Ingvar Kamprad gör inget oöverlagt eller spontant. Alla hans drag är noggrant genomtänkta, inte minst gentemot massmedia. Kamprads paradgren är att lura journalister. Även tungviktare som TV-journalisterna Lennart Ekdal och K-G Bergström återvände från Småland tomhänta men glada över att ha fått träffa en mysig farbror som lagar välsmakande pannbiff.

IKEA är en väloljad, global vinstmaskin men även solen har sina fläckar. Logistiken har sina brister och det är därför du kan få vänta på din vara några veckor. Satsningen på Ryssland och Ukraina genom Sweedwood som köpt enorma skogsarealer och sågverk var ett misslyckande. Trots investeringar på miljarder kronor levererar inte bolaget träråvaran i tillräcklig mängd.
I organisationen finns informella beslutsvägar och strukturer som tar många år för en nyanställd att begripa. Ingvar Kamprad har spioner på alla nivåer i den väldiga organisationen. När jag läser detta kommer jag att tänka på Luxor i Motala, en av mina första arbetsplatser på 70-talet. Grundaren Axel Holstensson, kallad Fabrikörn eller Gubben, hade också sitt nät av informatörer från verkstadsgolvet och uppåt, oftast äldre medarbetare, och budskapet stämde inte alltid överens med vad de anställda direktörerna framförde.
Framtiden för IKEA kan bli problematisk. Ingvar Kamprad är 83 år gammal och Stenebo ser ett problem i successionsordningen. De tre sönerna är enligt författarens uppfattning olämpliga som ledare i en koncern med en årlig omsättning på 250 miljarder kronor.
Hur rik är Kamprad? Stenebo uppskattar att Kamprad äger 250 miljarder i olika stiftelser och fonder vars inbördes samband är konstruerade på ett sådant sätt att insyn är omöjligt.
250 miljarder kronor. Tanken svindlar. Pengarna räcker till den årliga nettobudgeten för 250 svenska kommuner av Mjölbys storlek.
För att återgå till frågan i ingressen.

Döm själv. Läs boken!

Johan Stenebo har en 20 år lång karriär på IKEA bakom sig. Assistent till Ingvar Kamprad och koncernchefen Anders Moberg, varuhuschef i Tyskland och England, global affärsområdeschef för förvaring och mediamöbler samt vd för riskkapitalbolaget IKEA Green Tech AB.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Störst och bäst, minst och sämst

Hur är det ställt med parkeringarna i vår lilla stad? Jag kollar de centralt lokaliserade livsmedelsbutikerna. Vilken dag passar bättre för mina undersökningar än en onsdag före påsk? Detta är ingen undersökning av butikernas sortiment, bemötande eller pris utan möjligheten att parkera utan hjärtat i halsgropen. Vi börjar med den värsta nämligen Willys. En liten yta där man klämt in ett stort antal parkeringsplatser. Många skymda vinklar och vrår och stor risk för sammanstötningar som leder till plåtskador och uppslitande gräl. Den platsen undviker jag. Närbelägna takparkeringen över Gallerian fungerar bra sedan bilisterna börjat följa köranvisningarna. Stor och rymlig fast jag är försiktig när jag passerar hörnet vid frisersalongen. Skymd sikt åt höger. ICA på andra sidan ån har ingen stor parkering men är sällan full. Parkeringen sluttar ner från Kyrkogatan och därför har man överblick. Dessutom finns en parkering under själva affärslokalen. Lidl har inga stora ytor men det finns al

Trafikverket vill riva - Mjölby kommun nekar

Byggnämnden i Mjölby nekar Trafikverket att riva en omformarstation från 1930-talet och som togs ur bruk 2004. Det är andra gången som Byggnämnden nekar rivningslov. Omformarstationen ligger på Egebylundsvägen 3 mellan södra stambanan och linjen Mjölby-Hallsberg. Trafikverket anser att byggnaden är en fara för allmänheten och att det framgår i Trafikverkets regeringsuppdrag att byggnader som inte längre används ska avvecklas. Stadsbyggnadskontoret som berett ärendet för Byggnämnden har motsatt uppfattning . Vid den nyligen utförda byggnadsinventeringen klassades den som en byggnad med högt kulturhistoriskt värde enligt 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. Omformarstationen är värdefull ur järnvägsvägshistorisk synvinkel då den visar på elektrifieringen av det svenska järnvägsnätet och som banade väg för det moderna Sverige men även påbörjade slutet för ångloksepoken. Stadsbyggnadskontoret anser att stationen är en viktig identitetsmarkör för Mjölby som knutpunkt för järvängen. Det allmänna