Jag läser Thomas Sjöbergs bok Den motvillige monarken och försöker dra mig till minnes om jag någonsin bevakat kungaparet. Och det har jag. Någon gång i mitten av 90-talet ringde kollegan Christer Elderud en lördagskväll. Han hade genom kontakter fått veta att kungaparet planerade ett besök i Vadstena klosterkyrka på söndagen. Anledningen var att ett barn i kungafamiljens vänkrets hade tillbringat sommaren på konfirmationsläger i Medevi och nu var det dags för konfirmationsgudstjänst i Vadstena. Besöket var inte officiellt.
Det hände inte mycket under detta knäck. Gudstjänsten pågick, tyska turister i träningsoverall, som inte visste vilka som fanns i kyrkan, tog en tur in i helgedomen och återvände med ett vykort i näven. Antalet poliser inskränkte sig till två varav närpolischefen Folkesson dagen till ära dragit på sig uniform. SÄPO fanns självfallet på plats.
Kungaparet hade lånat landshövdingens fordon och chaufför och vi tog en fika med chauffören på Gamla kondis. Efteråt bytte Christer några ord med kungen. De hade träffats tidigare när Christer guidade majestätet under en kanottur på Tåkern. Det var alles.
Då var det roligare i augusti 1994 var när fotografen Åke Karlsson och undertecknad skickades till hamnen i Motala för att skriva om kungens privata motortorpedbåt, T 46, som var på väg från Stockholm till Göteborg. Vi möttes av båtens befälhavare, en äldre kommendörkapten i reserven, som visade oss runt. Han var bakfull och pratade glatt om gårdagskvällens lyckade kräftskiva och om vilka fullmatade kräftskivor som väntade under fortsättningen av resan. Hela besättningen på 18 man var frivillig men hade ett förflutet som yrkesmän i flottan. Kungen embarkerade båten senare i Vänersborg.
”Detta är havens Ferrari som drivs av tre italienska marindieslar med en effekt på 1 500 hästkrafter vardera. Det ska bli skönt att sträcka ut när vi fortsätter till Töreboda idag”, sa befälhavaren njutningsfullt.
För att överhuvudtaget kunna manövrera i kanalen med en maxfart på fem knop användes två V 8-motorer.
Jag tyckte det var ett kul uppdrag och missade självfallet inte tillfället att påpeka att även jag hade känt doften av diesel till sjöss. Jag gjorde värnplikten på KA 1 i Vaxholm 1969-70 och vi hade sommarförläggning på en ö utanför Nynäshamn, inte långt från Musköbasen.
På vägen till redaktionen var jag lite avundsjuk på besättningen och den avspända, grabbiga stämningen ombord. Tänk att få stå på kommandobryggan, höra mullret från de fulltrimmade dieslarna och känna fartvinden i håret för att sedan sammanfatta intrycken över en mahognyfärgad grogg på kvällen.
Men visst slår väl påvens besök i Vadstena kungen och drottningens?
SvaraRaderaYes. Alla dessa 190 cm långa killar i svart kostym och solglasögon (de var nog klonade) som sprang bredvid påvens bil fram till slottet var onekligen en syn. Det var som den där filmen med Clint Eastwood. Utmed Slottsparken stod en skara potentiella terrorister som revisor Ramå, glasmästare Johansson och kyrkoherde Grefbäck. Det var ganska glest i åskådarleden överhuvudtaget och över hälften av åskådarna var journalister eller fotografer. Och jag hade tvingat dit mina barn för denna historiska händelse.
SvaraRadera