Med Jacob vid tangentbordet

Efter succén med gemensamt flygplatsbolag bildar Linköpings och Norrköpings kommuner ett nytt hamnbolag – Stångå Hamn AB. Det primära målet är att utveckla hamnen i Linköping. Det nya bolaget får ett aktiekapital på 100 miljoner kronor. Parterna skrev under ett ”letter of intent” på lördagen följt av en snabblunch på Stångs Magasin. ”Vi tänker oss att inom tio år ska merparten av alla konsumtionsvaror på Tornby distribueras via Linköpings hamn. Det är av miljöskäl nödvändigt att säkra och långsamma sjötransporter får en renässans, säger kommunalrådet Paul Lindvall i ett pressmeddelande medan hans Norrköpingskollega Lars Stjernkvist talar om ”(S)ynnerliga (S)ynergieffekter och (S)tordriftsfördelar”. Det är ännu inte klart vem som ska leda det nya bolaget.

En gammal ”bekant” från Motalatiden har dykt upp i spalterna igen. Arie Even har diskuterat rivningen av en gammal, rostig oljecistern i Bona. Det är snart 20 år sedan hans namn för första gången dök upp i Motala. Anledningen var köpet av Bona. Arie Even var en mystisk, israelisk miljardär med rötterna i Ryssland. Han var inblandad i allt som rörde israeliskt näringsliv med tyngdpunkt på fastigheter och hotell. Hans resurser var obegränsade och planerna för den gamla uppfostringsanstalten, mentalsjukhuset och flyktingförläggningen var gigantiska och fantasieggande. Exklusiva lägenheter, lyxrestauranger, småbåtshamnar och golfbana. Det är klart att sådana planer triggade redaktionerna även om berättigade tvivel så småningom smög sig in. Existerade Arie Even överhuvudtaget? Jag vet inte hur många gånger vi ringde till Israel för att intervjua den mäktige men fick alltid prata med någon underhuggare som kom med det ena tvetydiga löftet efter det andra. Löften som visade sig va

Så här stor publik har det inte varit i hallen sedan Hallins IF och Vadstena HF spelade seriefinal på 70-talet. Försvarets miljösamordnare Folke Borg intervjuas av radioreporter. 400 personer på plats och stämning som en handbollsmatch. Och det var ingen tvekan om vilket som var bortalaget. Gårdagens möte i Lysingsskolans sporthall blev en mäktig manifestation mot militärens skjutningar i sjön. En majoritet ville att skjutningarna ska upphöra överhuvudtaget. Omsorg om dricksvattnets kvalitet och bullerfrågor dominerade. Åhörarna fick veta att militären bantat sitt ursprungliga förslag på 80 skjutdagar om året till 50. Det är ändå en avsevärd höjning från dagens 20. Det handlar i första hand om skjutningar med JAS 39 Gripen och SK 60. Det är heller inte uteslutet att utländsk militär kan öva över Vättern. Såtenäs stabschef Håkan Johansson hävdade att Vättern var nödvändig som övningsplats om försvaret ska klara de uppgifter som statsmakten ålagt dem. ”Vi kan inte ta på vår

Nyheten om pengabelöningen på 10 000 kronor för ett nyfött eller adopterat barn i Ödeshög har fått stor uppmärksamhet. Men allt är inte guld som glimmar. Innan vi går vidare i jubelkören vill jag påpeka följande: 1) *   Inget beslut är fattat. Ärendet är bara behandlat i kommunstyrelsens arbetsutskott. 2) *  Den som flyttar till Ödeshög får också länets grälsjukaste politiker, en socialtjänst under ständig utredning av länsstyrelsen och stora motsättningar kring vindkraften. Endast en livsmedelsbutik finns i tätorten 3 ) * Simhall och ishall saknas. Det finns inte ens en konstfrusen isbana så eventuella nyinflyttade kan spara in på barnens skridskor också. För den som inte gillar att ströva på Omberg är fritidsmiljön torftig. Jämför med Vadstena 30 kilometer norrut som också är en liten kommun. 4) * Tveksamt om inte ett sådant beslut strider mot den kommunala likställighetsprincipen. Men Magnus Oscarsson(kd) kanske redan har uppnått sitt syfte.15-2

Idag är det två år sedan jag startade min blogg och jag ska försöka sammanfatta dessa år. Premiärbloggen handlade om Draknästet ett teveprogram där tuffa investerare gjorde tummen upp eller ner för förhoppningsfulla uppfinnare. Sedan följde inslag om kommunalpolitik, golf, hockey eller fotboll, ekonomi eller minnen från min uppväxttid i Motala. Ofta blir jag inspirerad av vad jag läser i morgontidningen och det är inte så konstigt med tanke på att jag är gammal tidningsmänniska. Jag skriver gärna på morgnarna då hjärnan är utvilad. En skillnad mot förr i tiden då jag randade lättare på kvällarna. Hur många läser min blogg? De första 21 månaderna var det mellan 30-40 läsare per dag eller sidvyer som blogspots statistiksida föredrar att kalla det. Den allra mest lästa är den som jag skrev om Enslingen på Fjuk, Erik Zetterblad, som jag träffade två gånger för över 50 år sedan. Dags dato är det 262 läsare som läst historien om den säregne mannen som tillbringade 54 år på den lilla